Fokus på sitsen

Sir Louie & jag med vår sitsguru Angelica H. Aug. 2011 Sir Louie & jag med vår sitsguru Angelica H. Aug. 2011

Jag har funderat massor på det här med sitsen. Hur man som ryttare påverkar sin häst beroende på hur man sitter, hur man belastar och hur mycket man "stör" sin häst när alla delar inte är på sin plats. Att arbeta med sin egen sits är något som jag försöker fokusera mycket på. Någon slags önskan jag har är att kunna rida på ett sätt där jag främjar hästen, tillåter dess rörelse och inte stör den överhuvudtaget. Det känn som ett stort mål och väldigt svårt.  Även om jag kanske aldrig kommer att uppnå detta mål till fullkomlighet så är det en strävan och det håller igång mitt eget fokus på att hela tiden förbättra mig.

 

Jag har fått jobba massor med min egen sits, både under ridskoletiden och nu. Då man "byter" från att ha ridit  en mer "klassisk" ridning till den akademiska ridkonsten blir det automatiskt en del förändringar, som exempelvis att ha relativt långa läder, ha balansen i foten, styra hästen mer med vikten... Under olika perioder har olika delar av min egen kropp och sits varit i fokus. Det har varit händer och handplacering, fotleder, överlivetsplacering och framförallt blicken!  Jag upplever att ju längre som Louie och jag kommer i vår utveckling tillsammans destå mer betydelsefull blir sitsen.

 

Louie är ju van från sin tid som ridskolehäst att balansera upp sin ryttare och han har alltid känts stabil. Nu när han blivit starkare i sin kropp, förändrat sin tyngdpunkt och sakta lagt mer och mer vikt på sina bakben och rätat upp sig är han mer känslig för ryttaren (JAG) och dess balans.

Tidigare har jag kunnat "komma undan" med vissa av mina olater, men nu går det inte längre. Han är extremt tydlig med att visa mig att " det där det går jag inte med på längre - gör om och gör rätt". Det blir extremt tydligt i tex övergångar att jag måste ta ansvar för min kropp, hålla koll på min egen balans, ha mina muskler i rätt spänning (tonus) för att han skall kunna klara av att balansera sin kropp och utföra det jag ber om.

 

Någonstans känner jag att det här är helt fantastiskt, vilken kommunikation! För att vi ska klara av jobbet måste vi bli ETT och samarbeta. Hur häftigt är inte det?!

Samtidigt får jag nästan prestationsångest för jag känner att nu jädrar så hänger det på mig! Jag måste prestera, vara balanserad, ha fokus. Det är som om nu är det Sir Louie som skolar mig - inte tvärtom.  Det känns även som om detta nya läge i kroppsmedvetenhet hänger sammans med vart vi befinner oss i vår utveckling inom ridkonsten. Nu när vi börjar så smått nosa på rörelser som kräver mer energi och styrka då måste vi BÅDA vara delaktiga i arbetet mer än tidigare.

Jag fattar verkligen att det här med att rida - det är en konst och inget man lär sig över en kafferast minsann!

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln