Grööönt är sköönt!

Just nu är det bara grönt, grönt, GRÖNT GRÄS i Sir Louies tankar. När öppnas betet? När får jag äta gräs? GRÄÄÄÄÄS! Han är lite utav en bångstyrig ångvält som bufflar sig fram till varje grässtrå han får syn på. Vissa dagar hänger jag bara i snöret efter honom  - jag har inte en chans när han bestämt sig för att kolla in det gröna. 

Tålamod Sara, tålamod!

Jag har försökt sätta upp lite enkla regler för det här med gräsätning och vissa dagar tycks Louie vara helt nöjd och på det klara med vad som gäller, men ingen regel utan undantag! För att stilla hans begär en aning brukar vi ta en kort promenad till olika gräsställen där han får äta en kortare stund. Han formligen älskar att få mumsa av gräset och det måste vara otroligt gott för han smaskar och tycks njuta av varje strå.

 

Idag var det bara hans gräshjärna som var påkopplad, inget annat! Vi skulle ta en kort ridtur längs vägen och på båda sidorna av vägen ligger ganska gröna ängar. Då är det lite svårt med fokuseringen. När vi skulle lämna gården skrittade Sir Louie på så fint och han verkade helt lugn, sansad och hans fokus var med mig. Trodde jag....

Inte vet jag hur det hela gick till men vips så var han och jag mitt ute på ena åkern och han var som en yster kalv på grönbete. I sådana här lägen borde jag säkert tala om för honom att det här inte är okej, men jag kunde inte låta bli att tokskratta. Han är som en seriefigur som bara går och väntar på att få göra något bus och vilken glädje och livsgnista han uppvisar. Jag kan bara inte tillrättavisa det. Det är ju lite av hans charm och personlighet.

Efter lite besvär kom vi iallafall tillbaka ut på vägen, några depåstopp för att fylla på magen blev det, men annars en fantastiskt härlig ridtur!

 

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln