Återhämtning

"För att komma vidare måste kroppen få tid att återhämta sig, det är så jag gör för att toppa formen". En mycket kort sammanfattning och personlig tolkning av en artikel jag läst skriven av en duktig svensk elitidrottsman. Just det här med återhämtning och vikten av att få tid att vila, processa det som händer i kroppen och även mentalt är något jag fått öva lite extra på den senaste tiden. 

 

Vid vår senaste träning för Birgitta Järnåker i Maj blev en av våra träningsuppgifter att våga fråga Sir Louie om det är okej att få belasta hans rygg lite mer, speciellt i trav och övergången från skritt till trav. Från början har han sagt, okej något steg kan du få lägga lite mer vikt på min rygg, men inte mer. Men för någon vecka sedan så hände det! Sir Louie sa, varsågod, du får belasta min rygg och innan jag fattade vad som hände så satt jag där, i hans kropp och inte ett eller två steg utan hela ridpasset. En fantastisk känsla!! WOW!!

 

Men någon dag efter denna milstolpe så kände jag att något inte var riktigt okej med honom. Louie kändes trött, energifattig och lite orkeslös. Jag fattade inte alls vad som hänt med honom och min vana trogen så startade jag en "CSI undersökning" i svaret på frågan vad som inte stod rätt till. Många diffusa symptom, inget konkret som kunde leda mig på rätt spår.  Är han sjuk. ålderskrämpor, ätit något olämpligt, är det för jobbigt att vara ute dygnet runt?? Massa frågor som snurrade runt i huvudet, men jag kunde inte hitta något vettigt svar. Jag fattade då beslutet att låta honom vila.

 

En vecka med massage, healing, mysiga promenader, kroppsvård, hovvård - det mesta jag kan erbjuda av mina tjänster.  När vi var ute på promenader fick han själv välja vart vi skulle gå, inga krav och mer på hans villkor. Långsamt kände jag att hans energi började komma tillbaka. Han kändes piggare och mer tillfreds med tillvaron. Vändpunkten kom när vi var ute på långpromenad. När vi bestämde oss för att vända tillbaka hem mot stallet då valde Louie att självmant trava hela vägen hem! Jag fick mig en rejäl springtur, hade blodsmak i munnen, men jag tänkte nää han vill trava då får jag göra mitt bästa för att uppmuntra, berömma och bara hänga på. PUH vad gör man inte för sin häst ;-)

I slutet på förra veckan började vi långsamt träna igen. Jag tänkte att vi skulle börja lite lätt och "bara" jobba lite vid hand, men det var dömt att misslyckas för Louie var vild som en skenande flock noshörningar och prejade - eller mejade ner mig i diket och gjorde galoppanslag vid hand, men vad gör det?? Energin och gnistan är tillbaka!

 

Nu i efterhand känns det verkligen som om att han behövde den här tiden för att återhämta sig.Flera olika faktorer har varit med och påverkat hans status. Att börja sova ute på nätterna är såklart en omställning som tar lite tid att vänja sig vid, att gå på bete dygnet runt påverkar såklart det med. Det händer massor i och med hans kropp. Att han har blivit så stark att jag nu kan få belasta honom mer, han själv höjer upp sin rygg och arbetar igenom hela sin kropp är stora kroppsliga omställningar.  Även den mentala delen, psyket, måste också få tid att ställa om och processa allt som händer. För det händer massor och det ska vi berätta om i nästa inlägg.

Etiketter: reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln