Vilse i pannkakan

När Birgitta var hos oss i början av Juli blev det många "aha" upplevelser för mig. En väckarklocka som uppmärksammade mig på att den berömda grundridningen/grundträningen icke får försakas! Sir Louie och jag hade turen att få ta tre ridpass för Birgitta vilket jag är väldigt glad över. Det blev som en nystart och en massa nyttiga lärdomar - mest för mig.

 

Vårt första ridpass var helt okej, Sir Louie gjorde det jag bad om, men absolut inget mer. Han kändes lite seg i benen och han sprudlade inte direkt av energi. Jag har ju blivit väldigt bortskämd av Sir Louie att så fort det blir träning för Birgitta då är han maxad på alla sätt, men inte just denna dag. Vår kloka tränare påpekade just detta för mig, han har ju levererat 100% på kurserna och idag är bara inte hans dag. Jag blir ju självklart fundersam över om något är fel, har han ont någonstans, är han sjuk??Birgitta hittade snabbt flera ljuspunkter bland annat att han musklat sig ännu mer, att han har rätt formgivning i kroppen hela tiden och att hans trav förbättras otroligt mycket. Hon kunde också snabbt se att hans högra bakben återigen är vår "akilleshäl".  Just detta högra bakben kommer nästan alltid upp på tapeten då kraven ökar. En svag punkt som måste stärkas för att vi ska komma vidare och som jag i ärlighetens namn inte haft i fokus alls den senaste tiden.

 

De andra två ridpassen var det en annan häst som intog ridbanan. Kanske Louie behövde komma igång i kroppen för dag två var han mer som vanligt. Då fick vi göra något fantastiskt kul nämligen FÄKTAS! Oj, oj det var bland det roligaste vi gjort och Sir Louie, min egen riddarhäst han var i sitt esse då han fick göra galopppiruetter runt Bigritta och med mig vilt fäktandes mot henne! Sista ridpasset blev också fantastiskt bra då vi arbetade mycket med samling och uppgångar.

 

Sir Louie har ju under en längre tid bjudit mig på energikickar och helt fantastiska upplevelser. Jag har fått känna på den Danska Dynamiten och när man väl fått känna denna kraft och energi då vill man bara ha mer! Bara att få känna den där hästkroppen ladda upp energi och kraft är en helt obeskrivlig känsla. Men....den så viktiga grundträningen vart tog den vägen? Den har vi missat i fartvinden så nu är det dags att plocka upp den igen.

 

Efter kursen har jag valt att inte ha några stora förväntningar på Sir Louie när vi tränar. Jag kan ju inte förvänta mig att han ska utföra stordåd hela tiden! Vi gör det vi kan, där vi är och dagsformen får råda. Medvetet har jag valt att återgå till många övningar som vi kan och känner oss trygga med. Vi har skapat ett eget "träningsprogram" som syftar till att stärka hans bakben, be honom gå in och bära mer med sina bakben - rena styrketräningsövningar. Hela detta program gör vi endast i skritt då hinner vi båda med att känna efter hur han placerar sin fötter och att linjeringen i hans kropp stämmer. Tanken är att vi ska kunna göra hela programmet både i skritt och trav, men än så länge gör vi det endast i skritt.

I dagsläget har vi kört vårt egna träningsprogram en till två gånger i veckan på ridbanan. Nu vet Sir Louie vilken ordning som övningarna kommer, han kan vissa gånger ligga lite före mig och går in i rätt position utan att jag bett om det. Vi båda känner oss trygga med vad vi gör och övning ger färdighet.  Jag har även valt att ställa lite högre krav på honom, ber honom att lyssna, ber om samarbete, för han är stark och han kan, bara lite bekväm i vissa lägen.

 

Ibland händer det att man går lite vilse, tappar bort sig på vägen och inte riktigt kan hitta tillbaka. Ja, lite så har det nog känts för både Sir Louie och mig. Men nu med uppdaterad karta , kompass och utsökt vägledning av vår egna Mästarinna Birgitta Järnåker känns det som om vi åter ha hittat rätt på vägen och lagt ut rätt kurs mot nya mål.

Egentligen hade vi kanske inte hamnat så himla fel, bara lite snett.

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln