Guldkorn...

Yiiiihaaaa - vi har gjort det!! Jag bara bestämde mig för att nu då ska det hända. Upp tidigt med tuppen för att hinna rida innan solens värmande strålar gör dagen alldeles för varm. Hämtade min guldfärgade springare i hagen - han stod såklart och väntade vid grinden <3 En snabb avborstning och på med sadel, boots, träns och ett vanligt tränsbett i munnen. På med repgrimman, pall i handen och muta i fickan sedan gick vi iväg genom byn.

Jag hoppas att alla i Gårdtjän antingen tog sovmorgon eller redan hade hunnit iväg till jobbet för vi måste se helt galna ut Sir Louie & jag. Vem bär med sig en pall och går med hästen?? Kanske något för den lokala revyn att spinna vidare på....

 

Efter att ha passerat stora vägen var vi uppe i skogen. Framför oss ligger vår övningsbana där vi ska öva galopp. Jag parkerade Louie, tog av bootsen och grimman. Tog fram pallen - han var väldigt skeptisk till den! Louie hade en annan plan än jag när det gäller uppsittningsplats - han ville stå mitt på vägen för att ha koll åt alla håll - OK tänkte jag det får väl gå. Sedan bar det iväg längs vägen.

Vi skrittade, kollade lite med kommunikationen, tog lite trav och det kändes helt fint. Ärligt talat är det här den första gången jag känt mig nervös när jag red. Rätt fjantigt, men så är det.

 

Det är nu som det händer.

Louie börjar ställa frågan, ska vi vända nu?, Eller kanske nu? NEJ försöker jag förmedla till honom, men Nu då?? Till slut bestämmer jag att vi det där trädet där vänder vi. Ahaaa en liten lätt volt tillbaka och sedan har han redan börjat sätta fart längs vägen. Några steg i trav, sedan rullar han lätt och hur enkelt som helst över i galopp. Jag gör ett litet test bara för att se att han lyssnar - jo då jag kan sakta av till trav puh! Sedan fortsätter han i galopp, hela vägen tillbaka, lyckan är fullkomlig, nästan gråtvarning på piloten. Både av glädje, stolthet och kärlek till denna underbara kille som bjuder mig på det jag som mest har önskat.

Men.....VAD ÄR DET DÄR!!! Helt plötsligt får jag en häst som är gigantiskt stor, frustar och fnyser och dansar fram lätt som en fjäder. Mitt i vägen står ett konstigt monster (pallen). Dags att sitta av och lugna ner den unge mannen. Efter lite övertalning och muta lyckas jag plocka ihop pall, sätta på boots och grimma och vi går hemåt igen. Båda nöjda & lyckliga efter vår bedrift!

 

Nästa guldkorn kom igår då vi tog oss en träningstur längs vägen. Efter att ha mjukat upp oss med lite skolor arbetade vi med tempoväxlingar i skritt och trav. Lite korta steg, länga några steg och tillbaka till korta steg. En mycket kraftskapande övning för oss då Sir Louie blir mer energisk och "PÅ". När vi vände hemåt och joggade lite lätt i trav, fortfarande med samma tanke, då från ingenstans smlade han upp sig, koordinerade sin kropp och från det kom ett härligt "passage -gung" i hela hans kropp. WOW!! En underbar känsla, mjukt och taktfast. Helt otroligt! Lycka på högsta nivå!!

 

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln