Skolskritt

Jag åkte på en härlig utflykt till mina kära vänner Åsa & Angelica och deras hästar. En massa hästprat, skratt och nya lärdomar. Angelica red sina hästar och Åsa och jag hade möjligheten att få önska oss olika övningar och ställa frågor om både det ena och det andra. Verkligen roligt och inspirerande!

 

För min egen del kände jag att det var perfekt att se Angelica rida sin häst Whisper, som ridmässigt är lite lik min egen Sir Louie. Många av mina ridkompisar har hästar med mycket framåtdriv och egen energi så deras lösningar blir nästan raka motsatsen mot hur jag måste göra då Sir Louie är en häst där man måste skapa energi för att få framåtdriv.  Att se Angelica med Whisper gjorde det betydligt lättare för mig att förstå och se hur jag och Sir Louie kan komma vidare och lösa våra "svårigheter" då dessa två hästar är lite mer "lika".  jag bad Angelica & Whisper visa lite hur de arbetar med skolskritt som är något jag själv skulle vilja prova med Sir Louie.

 

Skolskritt är en samlande rörelse där hästen "niger" i sina leder och taktmässigt påminner den om trav då det är en diagonal rörelse.  Arbetet stärker hela hästens muskulatur och hästens länd aktiveras på ett bra sätt. Skolskritten kan även användas för att förbättra hästens övriga gångarter.  Att få sin häst att våga niga handlar både om styrka och förtroende. Det gäller att man som ryttare sitter stilla och inte stör hästen. Man måste både ge hästen tid att känna efter och få den att våga lita på att jag som ryttare kommer att förbli stilla. En balansgång verkligen, men vilken härlig utmaning! Många brukar beskriva skolskritten som den rörelse som sammankopplar hästens och människans nervsystem.

 

De övningar som Angelica & Whisper visade mig handlade om att få energi och takt från traven och sedan kunna behålla dem i skrittmomentet. Jag kände direkt att det här kunde vara rätt sätt för mig och Sir Louie att närma oss denna rörelse! Full av inspiration ville jag åka hem till stallet direkt för att testa, men jag fick allt ge mig till tåls.


I söndags var det så dags för mig och Sir Louie att själva se om vi kunde få till denna övning. Dagen bjöd på regnskurar och kyla - brrr.

För att förbereda Sir Louie på bästa sätt började jag med att ge honom lite lätt massage för att få igång cirkulationen i kroppen, mjuka upp musklerna. Hans bakben, länd och leder fick lite extra uppmärksamhet. För mig är det viktigt att han ska få positiva upplevelser och känna sig duktig, speciellt när vi ska göra något nytt som kan kännas svårt.

Pågrund av vädret - eller kanske tack vare, valde vi att öva längs vägen där underlaget är fastare och ger mer återkoppling till hans kropp. Ridbanan var som en gigantisk vattenpöl så vägen var ett bättre alternativ. En fördel är också att ute på vägen har Sir Louie mer energi i sig själv då han måste hålla lite koll på fladdrande trädgrenar och annat spännande. Jag hade därför lite gratis energi även om han inte var spänd, helt perfekt!

 

Redan på gårdsplanen visade han att han var minsann taggad, lite lätta fnysningar och raska steg. Sedan ut på vägen och efter lite uppvärming började vi öva. Min plan var att börja med att korta och länga stegen i korta sekvenser för att sedan låta honom sträcka ut helt och få trycka på med sina bakben. För varje gång vi gjorde på detta sätt kom han upp i en bättre och bättre form och jag märker en sådan skillnad på hur snabbt han lyssnar på mig. Nu kan han ta fyra korta steg, länga fyra steg, korta igen och det ÄR verkligen fyra steg inte 48 som det kan ha varit tidigare. Ett styrkebesked samt att han mer och mer kan koordinera sin kropp.

Kändes även fint att få honom att länga ut helt, få lite längre tygel, sträcka ut halsen och kunna skjuta på med bakbenen, som en belöning. Belasta och avlasta.

 

Redan nu var jag mer än nöjd och då hade vi inte börjat riktigt med att försöka hitta någon skolskritt. På vägen hemåt la vi till vårt nya moment med att starta upp trav, trava några steg och komma ner i skritt med behållen balans och takt från traven. Men fyyy så jobbigt,  sa Sir Louie! Han var verkligen superduktig! Vi lyckade behålla den där "gungande" känslan några gånger, kanske vi fick ett eller ett halvt steg - WOW!!

Efter att vi gjort några försök där han överträffade mina förväntningar på alla sätt tog energin slut. Han visade TYDLIGT att Nu orkar jag inte mer!

Tillbaka i stallet, nöjda, lyckliga, glada och stolta fick Sir Louie lite skön massage, stretching av ben och kropp samt belöningen; hinken med godsaker! Känner att jag kommer leva länge på den här dagen.

Tack Åsa, Angelica & Whisper för att vi fick ta del av era kunskaper och Tack älskade Sir Louie för att du är min läromästare och vägvisare inom denna ädla konstart!

Angelica & Whisper
Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln