Att lära & utvecklas

Foto Åsa Hesselius -Falldén Foto Åsa Hesselius -Falldén

Oj, oj, oj, det händer massor i vår träning just nu. Så mycket att jag inte alltid hinner med att ta in, reflektera och förvalta allt som dyker upp. Det  är allt ifrån små, små detaljer till mer rejäla "aha" upplevelser. Bästa av allt är att Sir Louie, min fantastiska läromästare verkligen bjuder på dessa saker med lätthet, han är verkligen inne i ett speciellt "teaching mode".

Vi har fortsatt med att öva på skolskritten, det känns som en viktig nyckel för oss att komma vidare där. Jag har valt att koncentrera vårt arbete vid hand till övningar som handlar om skolskritt. Egentligen tror jag att det kanske är svårare att få honom att lära sig detta vid hand, men det känns rätt. Klurigt minsann. Fördelen med att jobba vidare vid hand är att vi då är inne i vår ridlada. Underlaget där passar honom utmärkt då han föredrar ett fast underlag som svarar tillbaka i hans hovar och vidare i hans nervsystem. Det är endast då han kan våga sjunka i sina leder, han känner att underlaget kommer att bära honom. Just det här känns jätteviktigt.

En annan fördel är att han själv får kontrollera sin kropp och sin balans, med andra ord JAG sitter inte uppepå och stör hans balans på något sätt. Det är bara att vara ärlig, ibland är jag ett stort störningsmoment! Sedan tycker jag det är skönt med ladan som är ganska liten, mindre distraktion och man måste vara koncentrerad och fokuserad på det man gör - vilket gäller oss båda. Sir Louie gillar ladan, han blir ofta lite vild därinne och han ser mig som en kul lekkamrat man kan busa med när jag går bredvid honom. Med andra ord; vi får gratis energi som vi kan använda i arbetet. 

 

Den här veckan har vi hunnit med tre ridpass och det märks att arbetet i ladan ger fint resultat även här. Sir Louie uppvisar en betydligt större styrka och kontroll på sin kropp än tidigare. Han har mycket lättare för att korta och länga sitt steg i både skritt och trav. Reaktionerna är snabbare och han lyssnar på mindre signaler. Tidigare har jag behövt vara mer aktiv för att få energi, nu är det som om han vet redan innan vad vi ska göra så han skapar energin och kraften själv på något sätt. Det känns som om han har ett annat flöde i sin kropp där han kan kontrollera sin kropp och rörelserna på ett annat sätt än förut. Otroligt svårt att beskriva, men det är en helt ny känsla. 

 

Kanske jag kan förklara det genom några exempel från veckans ridpass.

När jag red ut häromdagen provade jag att rida på vårt allra första bett - ett tvådelat tränsbett, samt kapson. För första gången kunde jag variera med att endast rida honom på kapson eller endast bettygel. Trots att vi hade ett enkelt bett kändes han lätt och följsam, han blev inte stark utan vi kunde växla med att rida rakt fram böjd och lite skolor utan större problem. När jag endast red på kapsonen och tog lite lätt i kapsontygeln så svarade han med att minska steglängden direkt, precis som vi gör när vi övar på skolskritt vid hand.

 

Vid vårt första träningspass under veckan på ridbanan fick jag för mig att vi skulle använda vårt roller-bit - "skrammelbettet" som jag kallar det. Det är ett bett som jag använder vid ett ridpass och sedan hängs det undan i flera månader innan jag får för mig att det är dags att plocka fram det igen. Det är alltid med blandade känslor jag plockar fram just detta bett. Det finns flera fördelar med det då kopparrullen ökar aktiviteten i hästens mun, hästens påskjut aktiveras och så vidare, men det är stort, har långa skänklar och jag är ALLTID lite småskraj då jag använder det.

Kanske det är bra för jag törs knappt hålla i tyglarna och då blir det istället mer fokus på om Sir Louie lyssnar till mina vikthjälper och små, små signaler.

Vi fick ett av våra bästa ridpass!

Jag behövde inte ens hålla i stångtygeln utan kunde bara hålla lätt i den tygeln som sitter vid bettet i munnen. Bara genom vikthjälper, jag satte mig lite tyngre tillbaka i sadeln kunde jag få Sir Louie att minska steglängden och gå in och bära mer vikt på sina bakben. Han gjorde fantastiskt fina övergångar från skritt till trav och även något steg i skolskritt. Även i traven lyckades vi med att öka och minska - att höja och sänka volymen - bara genom sitsen, rösten och lite lätt skrammel med tygeln. Vi kunde till och med galoppera och just galoppen som varit frånvarande så länge börjar nu komma tillbaka igen - varmt välkommen!

 

Jag tror aldrig att jag känt mig så inspirerad och entusiastisk när det gäller just träning som nu. Även Sir Louie tycks vara helt tillfreds med att vi tränar så pass ofta som vi gör nu. Två dgara på ridbanan, en dag vid hand i ladan och sedan uteritt som numera innefattas av träningsmoment vilket de inte gjort förut.Jag tror även att vår nya struktur och tydlighet betyder mycket. Vi kör lite samma övningar både vid hand och uppsuttet så det blir en röd tråd i det vi gör. Sedan har vi ju så fantastiskt kul tillsammans min goa nallebjörn & jag. Jag är evigt tacksam för att jag får ta del av din kunskap och allt du lär mig, både om mig själv men även om ridkonsten.  

Du är underbar min älskade Sir Louie!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln