Förtroende

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får dela livet med denna underbara och fantastiska häst. För mig är han den bästa hästen i världen, på alla sätt!

Aldrig, aldrig, inte ens i min vildaste fantasi, kunde jag ana att vi skulle få ett sådant starkt band mellan oss. Det är som om vi kan läsa och känna varandras tankar. Det är verkligen en häftig känsla och en härlig upplevelse.

På något sätt så vet Sir Louie när jag kommer till stallet på dagarna, han tycks veta hur lång tid det tar för mig att fixa med hö, vatten, mockning för om jag blir fördröjd på ett eller annat sätt då ställer han sig vid grinden och väntar. Kanske beror det på att jag ofta kommunicerar med mig själv, en tanke som säger, nu kommer jag snart till dig. På sommaren när jag kommer i bilen och passerar hans hage på vägen upp till stallet tycks han veta att det är JAG som kommer för i 99 fall av 100 har han knatat upp från betet och står snällt och väntar på mig vid grinden.

 

Jag kan verkligen förundras över vilket förtroende Sir Louie tycks ha för mig, men kanske också vilket förtroende jag har för honom. Jag litar verkligen på min häst, till hundra procent och ibland tror jag faktiskt att jag glömmer bort att han faktiskt är ett flyktdjur, att det ligger i hans instinkt att fly istället för att stanna kvar. När vi är helt ensamma i stallet händer det att jag lämnar honom lös om jag tex ska hämta något. Ofta står han kvar där jag lämnat honom eller så kommer han smygande efter mig och jag får känslan att han undrar vart jag tog vägen. Jag skulle dock aldrig lämna honom lös då det finns andra hästar inne i stallet eller om han har sadel eller träns på sig då risken för att fastna och skada sig är större.

 

Det känns väldigt skönt att vi kan lita på varandra, det händer ju att man hamnar i situationer där trygghet och förtroende är av största vikt för att klara av det man ställs inför. Exempelvis då Sir Louie trampade av sig en av sina boots, men den satt kvar runt hans kotled. Trots att han blev rädd, tyckte det var väldigt obehagligt så valde han att stå stilla och låta mig hjälpa honom. Jag märkte ju detta direkt, så jag kunde snabbt hoppa av och sätta tillbaka den igen.

 

Allt arbete som vi lagt ner tillsammans med att att sätta ramar och gränser, jobba med självförtroende, ledarskap, frihet under ansvar och mer därtill känns som en väldigt bra och stark grund att stå på idag även om vi fått kämpa för att komma hit.

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln