Att bestå ett eldprov

Häromdagen fick jag & Sir Louie en lite småjobbig dag tillsammans.

Vårt efterlängtade träningspass på ridbanan byttes mot rädsla och lite lätt traumatiska händelser. På vägen till ridbanan blev Louie rejält skrämd av fyra skotrar som kom dånande. Han var inte alls beredd, han hade inte ens märkt att de kom åkande för han hade en läskig skidåkare i sitt fokus. Hursomhavers blev han rejält skrämd och gick ikull på vägen - trots broddade boots. När han kom upp på benen igen var hans enda tanke - FLY, FORT SOM FASEN!

 

Jag hade inte en chans att lugna honom och knappt heller att få stopp på honom. Min enda tanke var, jag släpper dig inte!  Efter några meter fick jag kontakt med min vilda och uppskärrade fyrfoting. Då kunde jag gå nära honom och försöka böja halsen och göra mitt bästa för att han inte skulle dra iväg på en ny repa. Tänkte i mitt stilla sinne, att vilken TUR vi haft båda två. Tur att jag inte satt uppe på ryggen på honom när han ramlade - då hade jag hamnat under och blivit klämd, tur att han inte gjorde illa sig, nu gick allt bra, inga direkta fysiska skador på varken människa eller häst.

 

Väl tillbaka i stallet lugnade han sig ganska fort. Jag tog in honom i ladan en stund bara för att se hur han rörde sig, men allt såg fint ut ingen hälta eller liknande. Sir Louie fick vila sig en stund i boxen, väl hemma i lugnet blev han trött, trött.. Efter att ha känt igenom kroppen igen så valde jag att lägga mina händer på Louie och ge honom healing och en stund för oss två att tillsammans landa i allt som hänt.

 

Mitt i allt kaos fick jag en konstig känsla av det faktiskt hänt något bra.

Det kändes verkligen som om det som skrämde Sir Louie mest i hela denna kedja av händelser var varken skoter eller läskig skidåkare utan det som var värst var att han ramlade, det är en av hans största fasor! 

Samtidigt fick jag känslan av att det värsta hade hänt och det gick bra, JAG KLARADE DET! Jag har fått exakt samma känsla från Sir Louie en gång tidigare och det var när han klarade av att lasta sig själv i transport och åka på en kortare resa - ett trauma för honom som skadat sig rejält i en hästtransport innan han kom till mig.

 

Nu har det gått några dagar. Sir Louie känns verkligen super! Jag har valt att inte rida honom utan vi har haft kroppsvård och promenader i grimma. Idag arbetade jag honom lätt i skritt vid hand och det kändes helt fint. Jag tycker han känns starkare, lite kaxig och stolt över sig själv och även att han känns ännu mer tight med mig såå....inget ont som har något gott med sig.

 

 

 

 

 

Etiketter: reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln