Ett, Tu, TRE!

Efter Sir Louies ofrivilliga vurpa har vi valt att det lite lugnt. För att hålla igång hela kroppen har vi varit ute på promenader i byn och Louie har varit väldigt pigg och energisk på dessa små utflykter. Han motionerar mig väldigt bra kan man säga. Även lite lätt arbete vid hand i ladan har varit en del av vårt återhämtningsprogram. Sedan har det blivit mycket massage för att mjuka upp kroppen som blev lite stel efter hans fall. Förutom denna stelhet så har både kropp och själ varit på topp, vilket känns väldigt skönt för en nojig ägarinna.

Första ridpasset tog vi längs vägen. För mig kändes det viktigt att just detta första ridpass blev lugnt och helt kravlöst. Jag ville att han själv skulle känna efter hur hans kropp kändes vid belastning utan distraktioner och jag ville ha en chans att själv bilda mig en uppfattning hur hans kropp svarade med mig på ryggen. Vi fick en väldigt fin tur tillsammans och Louie visade inte några tecken alls på att något skulle vara fel. Han var snarare väldigt pigg och bjöd på både trav och galopp på hemvägen. Skönt, tyckte jag och bestämde att nu var minsann hans vila över. Dags att ta tag i träningen igen!

 

Vårt första riktiga träningspass blev ingen höjdare. Början av ridpasset kändes fint och lugnt. Vi övade lite skolor och fortsatte med några övergångar från skritt till trav som var riktig fina. Sedan tappade vi båda fokuset totalt då en skoteråkare åkte fram och tillbaka, fram och tillbaka utanför ridbanan.

Det positiva i det hela var att Louie kunde behålla sig någorlunda lugn, men hans fokus var inte med mig. Även jag tappade min koncentration och istället för att rida, hämta hem vårt fokus satt jag och irriterade mig på varför den där mannen envisades med att åka utanför ridbanan hela tiden. Kommunikationen mellan mig och Sir Louie var mer eller mindre obefintlig så jag gav upp och vi traskade hem istället. 

 

Efter ridpasset försökte jag analysera och fundera på varför det blev som det blev och jag insåg snabbt att bristen på fokus och koncentration eller fokusering på helt fel sak var en stor orsak.  

Dock två positiva delar i vårt träningspass nämligen övergångarna och att Louie kunde hantera sin rädsla.

 

Nytt försök nästa dag och redan på vägen till ridbanan kändes det anorlunda. Louie sprang, fattar ni, SPRANG in på ridbanan och det var en helt annan häst på plats denna dag. Jag hade även gjort lite små justeringar i vår utrustning då jag inte riktigt fått ordning på min sits, men det är en annan historia. Detta ridpass blev helt anorlunda. Trots en hel karavan med skoteråkare var vi i vår egen bubbla och övade övergångar och galoppanslag. Jag tror även att mina justeringar i utrustningen gjorde att jag lättare kunde hålla koll på min kropp utan att störa. Vilket ridpass!! Sir Louie kunde verkligen smyga upp i trav från samlad skritt och när han blev lite vild av alla dessa övergångar kunde jag ta tillbaka honom utan att det bara blev full fart famåt. Underbart!!

 

Att träna och vara på ridbanan tre dagar i rad hör verkligen till ovanligheterna, men det blev en dag till. Känslan från dagen innan fanns kvar och jag förvånas över att Louie kunde ha sådan energi och spänst trots att vi tränat tre dagar i rad. Kanske det berodde på att han hade en vacker tjej vid sin sida - han är ju en tjejtjusare av rang. Övergångarna från skritt till trav var nästan ännu bättre idag. Han blev lite trött på slutet så det blir en läxa till mig att komma ihåg att han behöver få sträcka och skjuta på när han gjort ett antal av dessa samlande rörelser.

Vi övade lite tempoväxlingar i trav, med tanken att kunna korta och länga steget och minst en av dessa var verkligen super! Vi avslutade med lite galoppfattningar och han är verkligen en underbar galopphäst. Jag blir så lycklig och glad över att vi hittat tillbaka till denna galopp och jag tror att Sir Louie är lika glad över det som jag.

 

Min plan var att avsluta träningspasset lite lätt med lite samling i skritt och någon sista övergång från skritt till trav. Mest för min egen del, för att konservera känslan i min egen kropp. Men Sir Louie hade lite annat i sin tanke. Samlad trav, galoppfattning, samlad galopp några steg och sedan tillbaka till samlad trav - WOW! Ååå min underbara guldpäls!! Vilken gåva och vilket styrkebesked! Jag blir så glad, lycklig och stolt över denna fantastiskt underbara häst.

Även om jag mer än gärna skulle ha kunnat fortsätta rida lydde jag mitt egna råd att avsluta då man är på topp.

 

 

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln