Stolt & upprorisk

Stolt, slår du med hovarna i den frusna marken för att mana fram våren, för att locka till uppror. Du vill vara ett spjut som spränger fram över de vilda grässängarna på andra sidan bergen.

Dit vill du bära visionärerna på silverglänsande rygg.

Utdrag ur dikten Stolta häst av Mikael Pluto Rudesjö

 

 

Hittade denna dikt och tycker att den stämmer så otroligt bra på hur min Sir Louie är för tillfället. Stolt, lite upprorisk och med en massa energi!

 

Detta gör sig uttryck på många olika sätt. Han utstrålar en stolthet som jag inte sett förut och när jag får sitta på hans rygg då verkligen KÄNNER jag att han är minsann en väldigt stolt häst som jag blir stolt av att rida på.

Vissa dagar får jag känslan av att jag måste be honom om lov, Ers högvördighet får jag lov att uppta en stund av din tid? Han lever verkligen upp till sitt namn Sir Louie.

 

Lite upprorisk är han också. Han hittar på en massa bus, smiter ut ur hagen och går själv ner till stalldörren på kvällen om han tycker att kvällsintaget går för sakta. Leker och bråkar lite med sin hagkamrat. Tar kommandot över höburen - detta är min egendom! En sida som jag inte sett hos honom så ofta.

 

Kanske är det vårkänslor som lockar fram den enorma energi han har. Våra tidigare så lugna och stillsamma promenader i byn är rena rama träningspasset för mig. Sir Louie tycker det är alldeles för trist att bara gå, han vill springa, hoppa, skutta. Ofta är det jag som är tröttast och svettigast när vi väl är tillbaka hemma. Även när vi tränar finns det en massa spring i benen, fort ska det gå och jag har fullt upp med att försöka få honom lugn och sansad.

 

Men, det är så himla härligt! Jag välkommnar allt detta med öppna armar, för ALLT han vill ge mig det tar jag emot med öppna armar, stor kärlek och ett leende på läpparna!

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln