Akademisk Ridkonst - kärt barn har många namn!

VAD är egentligen Akademisk Ridkonst? En fråga som jag tror du kan få tusentals olika svar på, allt beror på VEM du frågar.

 

Många av de tränare eller mästare inom ridkonsten som verkar idag har satt sin egen prägel och sitt eget namn på just sitt sätt att rida och undervisa. Det finns Akademisk Ridkonst, Kraftskapande Ridkonst, AR enligt Bent Branderup och så vidare - kärt barn har många namn. Listan kan göras lång och även om majoriteten av våra svenska tränare/mästare har börjat sin utbildning under Bent Branderups ledning har fler och fler valt att gå sin egen väg och utifrån sina egna erfarenheter och speciella intresseområden skapat sig en egen inrikting. Det finns med all säkerhet många likheter och en del olikheter beroende på vilken tränare man valt att använda sig av. Jag tror dock, att ursprunget är detsamma oavsett inriktning.

 

Den akademiska ridkonsten härstammar från de gamla ridakademier som fanns runt om i världen. På dessa ridakademier utbildades hästar som skulle användas i strid. En stridshäst skulle vara stark,rörlig och hållbar.Kommunikationen mellan stridshästen och dess ryttare (riddaren) var av yttersta vikt, det fanns inget utrymme för missförstånd ute på slagfältet!

Många av de övningar och rörelser vi gör med våra hästar idag härstammar från denna tid, exempelvis så är piruetten en sådan övning.

 

Det som tilltalar mig är att man alltid utgår från hästen, i alla lägen ska man tänka på hästens bästa. Alla de övningar vi gör då vi tränar ska syfta till att göra hästen stark, stolt, lätt, rörlig och full av liv. Det är filosofin bakom den Akademiska Ridkonsten. Att hela tiden vara öppen och lyssna till sin häst, för hästen kommer berätta hur den önskar bli riden. Det handlar om ömsesidig respekt och samarbete mellan mig och min häst.

 

Ordet akademisk innebär för mig att det handlar om en högre utbildning,en högre undervisningsinstitution.Som jag ser det så utbildas jag och min häst tillsammans på flera olika plan, inte bara kroppsligt/fysiskt utan även mentalt. Vissa perioder är eller har det varit jag som utbildat min häst, men oftast är det faktiskt min häst som utbildar mig! En utbildning för både kropp och själ som vi delar, min häst och jag.

 

Ridkonst, ja att rida är faktiskt en konst! Det är inget man lär sig på en kafferast utan det tar tid och kräver mycket arbete. Att kunna rida sin häst med små, små signaler, då häst och ryttare har ett samspel och kommunikation där de liksom smälter samman till en enhet, en förlängning av varandra - det är för mig stor konst!

Jag ser faktiskt min häst som ett fantastiskt vackert konstverk. Ett konstverk som är i ständig förvandling, som i mina ögon blir vackrare och vackrare för varje dag. Ett konstverk som jag får vara en del av, som jag får vara delaktig i att skapa.

 

För mig är Akademisk Ridkonst inte bara ett sätt att rida och träna sig själv och sin häst, utan det är betydligt större än så. Allt jag gör tillsammans med min häst innehåller den Akademiska Ridkonstens filosofi, att alltid se till hästens bästa, vänlighet, samarbete,ömsesidig respekt.

 

Vårt viktigaste och övergripande mål, såsom jag har formulerat det i ord, är att bygga en stark och hållbar häst som utstrålar stolthet och energi och som har roligt tillsammans med sin ryttare. Det genomsyrar allt som vi gör tillsammans.

För mig innehåller detta mål många olika delar, att bygga en stark och hållbar häst innebär för mig förutom sådana basala saker som mat, vatten och noggranna kontroller av hans hälsa, även friskvård i form av massage, akupressur, healing, stretching och så vidare. Varierad ridträning, markarbete, mysiga promenader, uteritter, göra lite bus, kvalitetstid tillsammans för att bygga upp ett starkt band och förtroende för varandra, ha en bra kommunikation, bygga upp självförtroende, ge beröm...

Många små pusselbitar krävs för att lägga det stora, vackra pusslet.

 

 

 

 

 

 

Etiketter: reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln