Rör vid min själ

Dagen med Sir Louie, har minst sagt varit berörande.

Min plan var egentligen att vi skulle ta oss en kortare ridtur nu när vi så smått börjar komma igång efter hans skada, men min otroligt TYDLIGA häst ville annat.

Vår stund började ute i hagen. Sir Louie sov i solen och jag passade på att borsta honom ute i friska luften. Både Louie och hans hagkamrat passade på att vila och slumra när jag var där och kunder hålla koll, ett stort förtroende, både att få vara en del i flocken och att få vara spanare.

Redan ute fick jag känslan av att idag ville Louie inte träna eller gå ut på promenad, utan han ville bara ha en skön mysdag. Ja, vad gör man inte för sin ögonsten!

När Louie tyckte att det räckte med borstandet så satte vi på grimman och gick in i stallet för att kontrollera ögat. Läkningen ser bra ut och nu ska vi boka återbesök för friskförklaring, så himla skönt!

Eftersom Sir Louie fått smärtstillande har jag inte kunnat massera honom, lite ovant läge då han brukar få massage flera dagar i veckan. Idag beställde han dock massage av bakdel - och det fick han. Det märks att han inte kunnat hålla igång som vi brukar för musklerna var lite hårda och spända, men efter en lång massage, med gäspningar och frustningar kändes det verkligen fint. Hela bakdelen blev härligt dallrig och mjuk. Jag blev trött i armarna kan jag lova!

Så kom då den bästa stunden.

Vi avslutade behandlingsstunden med att jag får lägga mina händer på hans kropp och ge honom healing. Under den här stunden somnar Sir Louie. Han tankar i sig all energi och det jag får tillbaka är sådana starka känslor, som inte går att beskriva. Tårarna formligen sprutar på mig. Det är som att få en stor, stark, varm stöt. Kärlek, tacksamhet, värme. Ett ögonblick då jag får se, känna och ta del av Sir Louies innersta. Det känns som om jag får röra vid hans själ - så ofantligt vackert!

Jag har ingen aning om hur länge vi står där, han och jag.

Någonstans mitt i alltihopa tänker jag på de två killarna som står uppe på stalltaket och lagar solfångarna. De kör med skruvdragare, klampar runt som en hjord elefanter, startar dammsugaren, precis ovanför våra huvuden, men Sir Louie han bryr sig inte ett dugg.

Jag står kvar med Sir Louie tills han själv vaknar. Han sträcker ut sina bakben, sträcker på halsen och stretchar ut ryggen. Nyvaken, och otroligt vacker.