What a feeling!

Genomblöt människa, blöt häst men jädrigt lycklig! När jag minst anar det och misströstar en aning då plockar en viss Sir Louie fram det bästa han kan erbjuda mig, man blir ju bara så glad, rörd och lycklig och helt översvallande av känslor för denna underbara figur!
Så här i början av sommaren tycker jag att min ädla springare har känts lite omotiverad och ofokuserad. Hans intresse har mest fokuserats på gräs, gräs och åter GRÄS!
Han har varit mycket tydlig med att visa mig att träningspass på ridbanan är totalt uteslutet!! Jag vill ut bland gräs, humlor och träd!
Så, eftersom jag är den jag är så har det fått vara så. När han känns nöjd och tillfreds med det vi sysslar med tycker jag att det är okej och det går även att träna i skogen eller längs vägen, även om vi måste göra en hel del depåstopp för att fylla på depåerna med det gröna.

Idag kände jag dock att det är nog dags för ett riktigt träningspass, för även om vi tränar i skog och på byvägen så finns det en del övningar som fungerar betydligt bättre då man har ridbanan till hjälp.  Det var även en hel månad sedan vi satte våra fötter på ridbanans mark för ett träningspass så jag tyckte det var läge.
Efter en liten trevande start fick vi ett fantastiskt ridpass! Vi började med att värma upp med våra övningar på böjda spår där jag blandar hej vilt bland våra senaste övningar för att det ska hända mycket och vara mycket variation - annars tycker Sir L att det blir låååångtråååkigt! Skrittpasset fungerade bra och jag kunde känna att han verkligen gick in i övningarna med fokus, balans och bärighet. För den oinvigde kan det nog se ut som om det går väldigt, väldigt långsamt när han rör sig, men detta är hans arbetstempo. Han känner sig för, går in och belastar och försöker hitta nigningen i sina leder, styrketräning minsann!

Nästa punkt på träningsprogrammet blev trav och till en början bara övergångar. Jag har under en tid känt att traven börjar förändras en del. Jag upplever att Louie är starkare och kan hålla ihop sin kropp i en mer samlad trav och även då kunna hålla ihop sin kropp i övergångarna. Bara från ingenstans så känner jag , Sara varsågod och sitt! Vaddå?? Det är okej, belasta min rygg jag kan och orkar. Resten av ridpasset fick jag sitta ner på Sir Louies rygg. I skritt, övergångarna upp och ner till trav, i traven! Vilken milstople!! Vilken känsla! Regnet formligen öste ner på oss, jag hade ingen regnjacka så jag blev genomblöt, men vad gör det?? Jag har fått sitta ner på ryggen på min underbara häst!
What a feeling!!

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln