I gränslandet

En överansträngd muskel som jag valt att ignorera har utvecklats till en lättare imflammation.Är huvudet dumt får kroppen lida sägs det och just i detta fall stämmer det tyvärr. Därför har jag beslutat mig för att  kurera mig själv och under den kommande veckan blir det ridförbud för min del. Vilket känns otroligt synd, men det är "bara" att gilla läget.
Sir Louie behöver dock tränas och hållas igång så min plan är att vi ska spendera tiden med att göra promenader i skog & mark samt arbete vid hand.

Att arbeta hästen vid hand är fantastiskt kul tycker jag, men med Sir Louie är det ganska så utmanande. En stor fördel är att jag befinner mig bredvid honom så jag hinner faktiskt se mer vad han gör, hur han placerar sina hovar, sina ben och en massa annat som inte är lika lätt då man befinner sig uppe på ryggen. Utmaningen ligger i att få honom att koncentrera sig och fokusera på mig som träningspartner och inte lekkamrat. På vissa sätt är det ju lite hedrande att jag får vara hans lekkamrat, men hans lekar är lite väl tuffa för mig. 
Samtidigt vill jag gärna ha den energi han själv bjuder på vid detta arbete. Han blir rätt taggad och får mycket eget driv framåt vilket jag önskar så det är en lite svår balansgång.

Den senaste tiden har vi dock lyckats rätt bra med vår träning vid hand. Vi har fått korta sekvenser som varit ett bra arbete för honom och däremellan lite mer bus och lek. För mig känns det dock helt okej, jag vill ju ha honom pigg, på alerten och framåt och om det då innebär att det blir lite lek så får det vara okej. Jag kan tänka mig att vissa fasar över hur jag gör när vi tränar, blir upprörda för att jag tillåter min häst ta en sådan stor plats och låta honom "göra som han vill", men i min värld och tillsammans med just denna unge man så känner jag att det här är den rätta vägen. 

När vi hade vår lektion för Birgitta för en dryg vecka sedan, hände en massa positivt för oss. Sir Louie visade att han nu är så stark att trots att hans huvud inte riktigt var på plats ( hans fokus låg på ett brunstigt sto som han hela tiden ropade efter) så kunde han ändå göra ett bra arbete. Han visade också att han nu blivit så pass stark i sin kropp att han kunde använda sin rygg mer i arbetet. 
Under lektionen övade vi mycket med övergångar mellan alla gångarter och där fanns en del detaljer som jag gärna vill arbeta vidare med. Vissa moment i själva övergången är betydelsefulla då Sir Louie i just dessa moment hittar mer nigande rörelser, han bär mer på sina bakben och därifrån kommer sedan hans ansatser till både skolgalopp och levad.

Lite av den känslan jag hade då är det vi nu försöker hitta i vårt arbete vid hand. Det är svårt att beskriva exakt vad jag söker, men känslan är att Sir Louies framdel exempelvis går i trav medans bakdelen ligger i galopp.  Det kan ju låta helt galet, men det känns som om vi befinner oss precis på gränsen mellan två gångarter. 

När vi övade häromdagen var min plan egentligen att arbeta mest i skritt. Lite voltarbete, forma och följa samt skolor. Kanske lite övergångar, beroende på dagsformen. Träningspasset blev mer än jag någonsin kunde önska mig. En ovanligt fokuserad människa & häst gjorde kanske vårt bästa pass vid hand någonsin. Då hittade vi tillbaka till gränslandet och vi lyckades göra fina övergångar från skritt till trav, skritt till trav i ett lugn men ändå med energi och kraft. Att få se med mina egna ögon hur otroligt ståtlig Sir Louie är och blir i detta arbete gör att jag nästan tappar andan. Han blir en helt annan häst som bara sänder ut en sådan kraft och energi. En stolt häst som nästan leker fram dessa övergångar, hela han bara strålar. han känns otroligt lätt, lätt i sin kropp, lätt i handen han bara flyter fram. För mig att då behålla min energi och mitt fokus - inte så lätt, jag blir ju gråtmild, stolt, glad och mer därtill. Kanske jag smittades av hans starka energi för på något sätt lyckade jag ändå hålla lite fokus och i vår sista övergång från skritt upp till trav bjöd Sir Louie upp till en ny dans. Dansen i gränslandet mellan trav och skolgalopp. I detta ögonblick håller jag på att svimma, men Sir Louie säger att jag allt får vänta lite till med det för först ska han göra ansats till skolgalopp vid hand! 
Lyckligare människa kan man inte bli. Det finns liksom inte ord som kan beskriva känslan! Här avslutar vi vårt träningspass. Ska vi gå hem nu killen undrar jag? Jaa, jag är hungrig säger Louie. Sedan spatserar han med bestämda steg ut från ridbanan för ett depåstopp hos gräset.
 

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln