Den gyllene kroppen

Igår var det behandlingsdag för Sir Louie. Det var inte vilken behandling som helst utan proffshjälp av vår kära vän Anna Karström. Det är alltid lika spännande när Anna kommer på besök för man vet aldrig vad som ska hända. Louie brukar vara tydlig och visa exakt vad han vill - och inte,  plus att Anna brukar veta i förväg vad som behövs.

Det är väldigt tydligt för mig att Annas magiska händer gör mer än bara masserar och löser upp spänningar det finns en dimension till. Anna har förmågan att känna vad Sir Louie vill förmedla, vad han behöver och hur han vill att saker ska utföras.  Hon kan läsa av hans kropp och hans kommunikation, hon lyssnar på vad han vill. Louie har ju varit kund hos Anna i nästan 8 år så han vet att han kan visa, vara tydlig - vilket han verkligen gör! Han spelar ut hela sitt register från skön njutning till lite mer liv i luckan då något känns lite mer. Men han tycks veta att efter det lite "obehagliga" kommer det sköna, spänningen släpper och han kan pusta och frusta. Sir Louie får hela tiden vara delaktig i arbetet och mycket sker på hans villkor, vad ställer han upp på för dagen. Vissa stunder kanske han behöver lite övertalning, är det okej att vi gör det här? För det mesta säger han JA. Deta handlar om förtroende och respekt för alla inblandade parter.

Jag är så himla glad och tacksam över att vi har vår Anna. Även om jag kan och även ger Louie massage flera gånger i veckan så känns det skönt och tryggt att få experthjälp. Jag önskar att alla hästar kunde få en egen stund tillsammans med henne för det hon gör med hästarna är magiskt!
Efter gårdagens friskvårdsstund fick Louie vara helt ledig och mysa runt i hagen och på betet. Han brukar behöva lite tid att "ta hand om" det som händer i hans kropp och det gör han bäst genom att vara ledig.

Så här dagen efter, kände jag att det vore skönt att vi tog oss en promenad så han kan känna igenom kroppen mer i rörelse. Redan inne i stallet märker jag att det har hänt saker i Louies kropp. Han ville bli kliad på ryggen, längs ryggraden och på de mest konstiga ställen. Han grimaserar och smaskar med tungan, gäspar, frustar - jag var nästan rädd att han skulle trilla omkull för han åmar och kråmar sig, lyfter på bakben högt upp i luften som en hund och bara njuter. Han är bara så otroligt söt och jag blir varm i hjärtat när jag ser honom. Det känns som hela hans kropp pirrar och spritter, som sockerdricka.Efter en stund kommer vi iväg iförda grimma och för dagen boots på hovarna. Louie traskar på med fin energi, ingen tendens till att vilja stå stilla eller gå långsamt. Ett och annat depåstopp blir det för lite gott gräs, men hans fokus är framåt!

När vi kommer upp i skogen blir han lite busig. Vi springer Sara! Tjo hoo,  så sätter han iväg - jag springer flåsande längst ut på linan bakom honom. Är du me? Jaaa puh aaah! Inser vilken dålig kondis jag måste ha. Vi intervallar lite så här med trav och sedan lite skritt och för mig återhämta andan. Efter en stund är det dags att vända och bege oss hemåt och Louie han travar på friskt och får verkligen trava i sin takt med skjutkraft. För mig är det bara att kämpa på och hänga med, men jag njuter trots allt av att se hans energi, hans snygga lyft i kroppen när han travar på. Vackert! Väl hemma så är vi båda lätt svettiga och väldigt nöjda. Efter lite stretching och morot har Louie bråttom ut i hagen. Jag hinner knappt ta av honom grimman för nu måste han ut och rulla sig. Sedan spatserar han med bestämda steg ut på betet, min vackra guldkille!

Etiketter: friskvård

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln