Den Spanska Ridskolan

Året var 1979, jag var en hästtokig tjej på bilsemester med min familj och mina föräldrar hade lovat min bror ett besök i Gysinge på något fruktansvärt trist och tråkigt bilmuseum. Snacka om lycka för mig då en man tränade sin Lipizzanerhäst på långtygel i en paddock bredvid museet!
Det är mitt allra första möte med Lipizzanerhästen & ridkonsten som de representerar. Igår fick jag uppleva denna ädla konst igen i Sverige och på Globen. Just Lipizzanerhästarna ligger såklart lite extra nära mitt hjärta eftersom min Sir Louie faktiskt har detta ädla blod i sina ådror! Om än bara till hälften.

Den Spanska Ridskolan i Wien är världens äldsta ridskola, 440 år gammal och även om Globen inte kan erbjuda lika vackra miljöer och samma inramning som i Wien var det en härlig föreställning. Dessa majestätiska vita hingstar utstrålar verkligen stolthet och kraft. Vilka muskelpaket, fulla av kraft och energi och samtidigt ser det så himla lätt ut. De bara dansar fram, laddar upp energi och sedan bjuder de på allt från levad till courbette! Det är verkligen häftigt att se hur en stor kraftig häst kan utföra dessa krävande rörelser med sådan lätthet och elegans. Kvällen bjöd på arbete vid hand, arbete på långtygel, spegelritt och sist, de fantastiska skolorna ovan mark; Kapriol, Levad och Courbette. Jag kan lova, det känns verkligen speciellt att få se skolorna ovan mark med egna ögon och inte bara på film eller på bild.

Att se samspelet mellan beridare och häst, vilket förtroende de har för varandra i alla situationer är också något som tilltalar mig. Att se hur mycket två individer betyder för varandra och att beridarna belönar sin häst med godis eller en vänlig klapp på halsen efter de utfört sina stordåd kändes fint tycker jag.

En mycket härlig upplevelse med underbara hästar som verkligen visade konst på hög nivå.