Please be seated

Foto Katarina Brännlund Foto Katarina Brännlund

Ett ständigt återkommande tema i min ridträning är detta med sitsen. Att förbättra min sits är ett ständigt pågående arbete. Det är lätt att falla tillbaka i mina gamla kroppsmönster så det är bra att påminnas. För någon vecka sedan fick jag en film där jag rider Sir Louie. Innerst inne tycker jag inte om att se mig själv på film - jag ser gärna på min häst, hur han rör sig och så vidare, men mig själv. Nää fy!
Hursom så tvingade jag mig själv att kritiskt granska mig själv och nog tycker jag att det finns mycket som förbättrats, det finns även en hel del att jobba vidare på.

Därför har jag återigen tagit itu med att varje ridpass aktivt arbeta med min sits. 
Mitt största arbete ligger i att jag måste lära mig att sitta. Sir Louie har under våra år tillsammans inte velat släppa ner mig på sin rygg så jag har hela tiden fått vara lätt i sadeln, lite stå i stigbyglarna. På senare tid visar han allt mer att det är okej för mig att få belasta hans rygg. Inte hela tiden, men vissa stunder välkomnar han mig ner i sadeln. Det svåra är bara att jag och min kropp är så van att "stå" så att sitta ner är så himla svårt!

Mycket experimentrande; länga läder, korta läder, ridan utan stigbyglar och en massa mer saker. Men nu tycker jag att jag hittat en okej grundposition. I detta läge känner jag att jag verkligen sitter ner, belastar Louies rygg och fötterna mer bara vilar lätt i stigbyglarna. När jag hittar denna position kan jag därifrån välja och prova att lägga min vikt lite mer bakåt i sadeln, sitta än mer på skinkorna eller lägga vikten lite lätt framåt. Jag försöker variera för att känna vad som är bäst och vad som passar Louie bäst i olika lägen. Än så länge arbetar vi bara i skritt, vilket känns lättast för mig. Just i skritt tycker Louie att det är okej för mig att få sitta och belasta hans rygg.

På något sätt känns det som om detta är "min träning i AR", jag måste lära mig att länga och korta upp min kropp i rörelse, sitta mer "bakåt" för att kunna lyfta min framdel - allt detta som Sir Louie har fått göra med sin kropp och sitt rörelsemönster. Efter varje ridpass känner jag hur min kropp fått arbeta hårt. Träningsvärk och muskler som måste lära sig och anpassa sig efter nya mönster.  Nu är det inte bara Sir Louie som behöver stretcha efter ridpassen även jag känner behovet att sträcka ut!

Vissa dagar när jag verkligen känner att jag hittar min plats i sadeln är känslan att jag sitter som klistrad. Tror aldrig jag haft den känslan förut. I denna position känner jag mig även väldigt trygg och säker. Känslan är mer att jag sitter i min häst inte . Just denna känsla är för mig helt fantastisk! Det är precis så här jag vill kunna rida min häst. I denna position känner jag mig rak och väldigt lång, benen omsluter min häst och fötterna bara vilar lätt i stigbyglarna. På något sätt känns just detta med sitsen som en viktig pusselbit för oss. Jag känner verkligen att när jag hamnar rätt blir hjälpgivningen så mycket lättare och tillsammans kan vi arbeta med mindre och tystare kommunikation. Jag tror även att det faktum att vi arbetar mycket i skritt även hjälper Sir Louie. Han belastar rätt muskulatur för att bli ännu starkare och han blir mer van av att känna mig på sin rygg.
Så min plan för den närmaste tiden är please be seated!

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln