Det lilla lyftet!

Just nu känns träningen av och med Sir Louie så himla inspirerande! Det händer grejer hela tiden och jag upptäcker nya saker och detaljer varje gång vi gör något. Det är bara så roligt! Känner mig verkligen lyckligt lottad!
För tillfället har jag valt att vara mer sparsam med själva ridträningen. Hagen ser ut som lervälling eller puckelpist beroende på vädret. För Louie som är ganska stor och "tung" så är det rätt jobbigt att glida runt i leran eller stappla runt i en hård puckelpist. Så fort han kommer på fast mark ser jag hur han njuter av att inte behöva hålla emot med sina muskler utan kan ta ut sina steg och sträcka ut.

Så för hans välmående blir det lite mindre ridning just nu då jag känner att det är viktigare och bättre för honom att vi bara är ute på promenad eller jobbar vid hand i ladan. Sedan får han såklart en rejäl dos med massage och stretching för att lossa på spända muskler.

De ridpass vi haft har dock varit mycket spännande och en flertalet "aha" upplevelser. Jag tycker att jag hittat min sits som jag vill att den ska vara. Jag har till och med längt stiglädren ännu ett hål och i skrittmomentet känns det perfekt! Betydligt klurigare är det med traven, men idag fick jag mig en fin lektion i hur vi ska komma vidare på den punkten.

Eftersom ridbanan ligger i träda, nysladdad, platt och väntar på snön, får vi öva längs vägen och i skogen. Så med broddade boots övade vi längs vägen idag. Fördelen med att inte vara på ridbanan är att Louie har mer energi och framåtdriv då vi är ute i skog och mark. Han måste ha mer koll på sin omgivning vilket bidrar till hans energi, vilket underlättar för mig.

När vi skrittade iväg fick han först bara gå i sitt eget tempo för att bli varm i muskulaturen och perfekt för mig att känna igenom hur jag sitter. Sedan arbetade vi lite med att korta och länga steget, lite formgivning med tendens mot öppna & sluta. Dessa enkla övningar skapar än mer energi hos honom och vissa stunder känns skolskritten så nära. Underbart!
Egentligen hade jag inte tänkt att vi skulle göra så mycket trav idag, men eftersom Louie själv bjöd in så hamnade vi i övergångar. Då övergångarna är svåra för oss båda hamnade jag i tanken att göra korta sekvenser i trav, nästan bara starta traven och ta 2-3 steg och sedan bryta av till skritt och upprepa igen. Jag tror att just detta är en nyckel till att komma vidare och för oss båda stärka takten, rytmen och känslan. Samtidigt väldigt jobbigt för Sir Louie som måste länga och korta sitt muskelpaket som ett dragspel, men ändå rätt typ av belastning innbillar jag mig.

Louie fattade snabbt vad vi skulle göra och även hur, men vi behövde lägga till en detalj - det lilla lyftet. Det här är något jag tidigare fått till mig att använda då vi ska fatta galopp eller i piruettvändningen, ett litet lyft i stången precis i vändningen eller fattningen. Okej, vi testar tänkte jag och jisses vad det hände grejer! Vilka ljuvliga och mjuka travövergångar vi helt plötsligt kunde göra. Jag kände i varje steg hur Louie fick trampa in och vara aktiv med sina bakben, hur han kunde höja upp ryggen och spänna bukmuskulaturen. Upp i trav, ner i skritt, trav igen. Tror aldrig vi haft sådan flow i våra övergångar som idag, fantastiskt! Även jag lyckades behålla min position och kunde bara lätta ur lite i sadeln så Louie ska känna att jag inte tänker dunsa i hans rygg eller pressa mig ner - utan mer; Du får komma till mig.  Efter en stund blev Louie lite trött så han fick först trava på lite för att sträcka ut och sedan skrittade vi sista biten hem. Det blev mycket frustande och pustande från hans sida, jag kände mig mest glad och lycklig och överröste min underbara läromästare med beröm & morotsbitar!

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln