Som ringar på vattnet

Det är bara så spännande det här med belöningsbaserad träning! Jag önskar verkligen att jag hade hittat denna nyckel mycket tidigare då jag upplever så goda effekter. Att få se Louies blick, glädjen i hans ögon och en liten glimt i ögat som säger mig; Kolla vad jag kan!! En stolthet som jag tidigare endast känt då vi rider, är bara helt fantastiskt!

Jag kan känna att tänket med belöningsbaserad träning alltid funnits med mig. Jag vill berömma och belöna min häst när han gör bra saker, gör det jag ber honom om. Det kan till exempel vara att avsluta ridpasset när han gör något extremt bra även om jag själv skulle vilja fortsätta ett tag till. Jag minns att vår AR tränare Birgitta Järnåker tidigt sa till mig att för Sir Louie är det viktigt att få vara duktig, att få glänsa så avsluta dina ridpass när han är som bäst - det får du tillbaka efterhand! Väldigt sant och klokt.

Jag ser otroligt många fördelar att träna på detta sätt. Vi båda blir glada, nöjda, tycker det är kul, det enda som möjligen kan ses som negativt är att "morotskontot" blir en aning större. Men vad gör det?

Med Louie gör jag inga svåra och komplicerade saker. Min plan har hela tiden varit att använda detta sätt att lära in saker som han tycker är lite jobbiga plus lite roliga "trick". Vi har övat på att han själv ska stoppa i huvudet i grimman, gå lös bredvid mig till och från hagen och att själv lyfta på sina ben vid hovvård.
Det är just här jag ser mest effekter. Louie är och har alltid varit mycket rädd om sina ben. Han vill ogärna lyfta dem och att göra stretchövningar med benen - nää det har han verkligen inte gillat!
Men nu när man får belöning av att själv lyfta upp framben och bakben, ja då händer det grejer minsann!
Inte nog med att självmant lyfter upp benen när jag till exempel ska kratsa hovarna. Nu håller han själv upp sina ben med sin egen kraft. Tidigare har han ju alltid valt den bekväma vägen och lagt all sin vikt på den lilla människan som fått hålla i hans ben. Jag känner även att han blivit mycket mer rörlig och bekväm med att benen lyfts upp. Nu är det okej att stretcha benen och vissa dagar så lyfter han själv upp sina bakben i värsta stretching poseringen, högt och med lyft i höften - snacka om ringar på vattnet!
Det som tidigare varit jobbigt och besvärligt gör han nu med ett leende på läpparna, ja förutom då han själv tycker att han är otroligt, fanstastiskt duktig och jag inte hinner med att belöna honom. Då får jag "det onda ögat" av honom och en rejäl knuff med mulen :-)




 

Etiketter: reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln