Från teori till praktik

Det är lite mer än en vecka sedan jag var på AR kurs med Hanna Engström. Jag tycker själv att jag fick med mig en massa bra och positiva saker som jag nu gör mitt bästa att omsätta från teori till praktik.

Det som känns otroligt kul och inspirerande är att Louie känns så positivt inställd till det vi gör. Kanske han var med på kursen i tanken?
Jag har försökt att fokusera på hur våra kroppar påverkar varandra. Hitta balansen, andas i samma takt, gå i samma takt. Nu i början då det är mycket att tänka på och hålla reda på passar det perfekt för mig att vi testar detta när vi är ute på promenad i bara grimma.  Så när vi traskar runt på byvägen och i skogen gör jag mitt bästa att hitta dessa ögonblick då jag och Louie befinner oss på samma våglängd. Just detta att jag ska synkronisera min ben med hans bakben är verkligen så svårt, men när vi hittar takten känns det väldigt behagligt.

I arbetet vid hand (ground work) har jag valt att bara använda kapson, utan bett. Här märker jag den största förändringen hos Sir Louie. Tidigare har han inte alls gillat när jag går baklänges. Då har han protesterat högt och känt sig trängd och kontrollerad. Det jag förändrat från tidigare är att han inte har något bett plus att tygeln endast är fäst i kapsonens mitten ring. Om det är dessa detaljer som gör den stora skillnaden eller om det är hans eller min inställning har jag ingen aning om, men nu fungerar det helt utan problem. Det var liksom helt självklart från första gången vi testade, det är rätt fantastiskt tycker jag. Vi har redan kunnat länga och korta upp steget på volten i skritt. Kunnat starta och stanna. Louie är hundraprocent fokuserad på vad vi ska göra, öronen spetsade och han lyssnar hela tiden. Jag tror ibland att jag fått med mig någon annan häst för skillnaden är så stor. Verkligen jättekul!

Några ridpass har vi också hunnit med. Där är mitt fokus att följa med i hans rörelsemönster. Inte bromsa hans rörelser utan låta hans rörelser ta över för att kunna känna i min kropp hur det känns. Göra jämförelser och dra slutsatser, lite detektivarbete. Ligger skillnaden i min kropp eller i hans kropp? Att fokusera på dessa detaljer då vi är ute på våra turer i skog och mark är verkligen intressant tycker jag. Jag funderar, känner, analyserar och testar.

På något sätt tycker jag att vi kommit ännu närmare varandra med detta arbete. Mer synkroniserade än tidigare, mer finstämt på något sätt. Det kan även ha lite samband med våra övningar med belöningsbaserad träning som också stärker vår kommunikation på ett nytt sätt.

Lite eldprov fick vi häromdagen då vi begav oss ut på ridtur i snöfall och snålblåst. Louie blev verkligen upphetsad i stormbyarna och jag kände att vi verkligen låg och balanserade på den berömda gränsen. Jag är verkligen ingen modig människa, utan kan faktiskt ibland tycka det är lite obehagligt då jag känner hans upphetsning och vetskapen att det inte alls är säkert att han kommer lyssna på mig. Då plockade jag fram vår gemensamma andning, jag satte tempot i min andetag, i magen och på bara några sekunder kände jag hur Louie kunde "komma tillbaka" till mig. Visst han var fortsatt "på", men inte alls så nära gränsen att brisera som en bomb utan upphetsad med kontroll.

Etiketter: reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln