Take it isi

Känner att vi verkligen går igenom en stor prövning just nu.

Under alla år med Sir Louie barfota har vi aldrig haft så dålig vinter som nu. Min tid går mestadels åt till att kolla vilken hage som är minst livsfarlig att vistas i - alltså där det är minst is och risk för att halka omkull. Flytta vattenbalja, flytta hö och sanda, sanda och sanda!

Tur ändå att vi har flertalet hagar som inte använts på ett tag då stormen Ivar gjorde "plocke pinn" av skogen så dessa delar av hagen har varit orörda vilket innebär att det kan finnas en gnutta snö kvar och inte så mycket is.
För Louies del blir hagvistelsen mest att stå stilla på en halkfri plats. Verkligen supertrist!

Men det finns ljusglimtar trots allt i denna isiga tillvaro. Senast vi hade en relativt isig vinter så fick Louie stora problem med sin cirkulation i benen. Då blev han tjock och hård, full med galla, så jag fick ha honom lindad på alla ben för att han inte skulle bli helt av. Men denna vinter har han - peppar, peppar ta i trä - klarat sig otroligt bra. Om det beror på att han överlag är i bättre form eller om det är något annat som spelar in vet jag inte, men det känns verkligen positivt och bra.Häromdagen visade han även att han har bättre balans och klarar isen betydligt bättre än jag någonsin kunnat ana. Själv höll jag på att dö av hjärtattack och nervdaller då Louie & hans hagkamrat tog sig ut från hagen och gled/hasade sig fram på isen. Huuu gör aldrig om det igen!! Louie som tidigare varit livrädd att tappa fästet klarade sig riktigt bra, att de inte gick omkull var ett mirakel! Fy så rädd jag var och att sedan försöka fånga in dem var inte jordens lättaste. Nä det vill jag aldrig uppleva igen!

Så mycket ridning och träning har det inte blivit, vilket också känns lite tråkigt. Det finns massa uppdämd energi som bara väntar att få explodera och komma ut, men just nu finns det ingen plats där vi kan lätta på trycket. Bara is och stenhårt överallt.
Jag har dock hållit igång Louie varje dag. På med broddar, regnkläder, reflexer och ut på promenader. Eftersom han blir så stillastående i hagen märker jag att han behöver få röra sig så andning och mage hålls igång.  Det känns verkligen superviktigt och vissa dagar då vädret och underlaget varit lite bättre så har även sadeln åkt på. Det känns som om vi tappat lite muskelmassa så jag hoppas att vi kan träna lite styrketräning i ladan vid hand och kanske lite i skritt längs vägen. Jag hoppas att vi antingen får barmark och isfritt eller en massa härlig snö vi kan hoppa runt i - det vore härligt!