Arbete vid hand

Känner mig så otroligt nöjd med dagens korta, men intensiva träningspass! Känner verkligen att flertalet bitar föll på plats och det känns verkligen superkul!
Jag & Louie har tragglat lite med arbetet vid hand och den senaste tiden har jag känt att det varken blir hackat eller malet. Vi har liksom hamnat i något konstigt vakum där det varken går framåt eller bakåt bara vindstilla och stiltje.

Med Sir Louie är det ibland så att jag måste hitta nya vägar och infallsvinklar för att han ska känna att det är kul och spännande och att han då väljer att engagera sig och verkligen deltaga i övningen. Vid ridning är det inte lika klurigt, men just arbetet vid hand ställer stora krav på mig som påhittig inspiratör.

Vi hittade några viktiga delar efter kursen med Hanna Engström som jag försökt bygga vidare på. Bland annat plockade vi fram kapsonen igen och fäste tygeln i mittenringen. I detta arbete får jag gå baklänges och vara vänd mot honom. Det har Louie verkligen gillat. Han har visat prov på stor lyhördhet och lyssnat på mina kroppssignaler samt att jag kunnat sätta takten med rösten.
Lite "halleluja- moments"!
Denna del av arbetet är jag jättenöjd med, över all förväntan och självklart jättekul att få se lite nya sidor hos Louie. I denna del av arbetet har vi fokuserat på enkla basic grejer såsom skritta framåt, stanna, starta. Lite tendens till öppna och sluta, följa på volt och lite tempoväxling, korta och länga steget.

Eftersom det fungerat så bra har jag velat fortsätta arbetet vid hand även nu med bara kapson, men då i en position där jag kan gå bredvid honom framlänges. Det har dock inte varit till Sir Louies belåtenhet. Han har varit ofokuserad, oengagerad, mer intresserad av att busa, leka och kolla igenom mina fickor i jakt efter goda skatter han kan stoppa i sin mun. Vilket på sitt sätt är härligt för han får fin energi och visar prov på fina konster. Men något direkt arbete har det inte blivit. Han har även tagit spjärn i kapsonen och nästan hänger i den, mycket framåt nedåt och att locka upp honom från den positionen har varit nästintill omöjligt. Då jag själv känner att han inte får någon bra belastning på sin kropp i detta framstupaläge känns det rätt meningslöst att hålla på.

Idag valde jag därför att sätta på honom ett träns med bett. Av någon outgrundlig anledning valde jag hans kandar, men plockade bort bridongbettet så han bara hade stången kvar. Jag vet ärligt inte hur länge sedan vi hade detta bett, kanske ett år sedan. Varför jag valde det idag? Ingen aning, bara en känsla när jag stod i sadelkammaren. Handen liksom plockade fram detta träns.

Idag var det helt rätt arbetsredskap. Louie var fokuserad och engagerad. Vi kunde arbeta med lösa, glappande tyglar. Han bar sig själv, inget hängande eller framåtläge. Hela passet fanns energi och vilja. Louie kunde hitta sin formgivning i kroppen, följa sin kropp, växla mellan öppna och sluta. Lite tempoväxlingar i skritt, båda korta och länga steget utan att rulla över i trav.
Han var verkligen superduktig!

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln