KRAFT!!

Sir Louie & jag inför julkortsfotografering 2008 Foto: Anna Karström Sir Louie & jag inför julkortsfotografering 2008 Foto: Anna Karström

Kraft i ordets alla möjliga & omöjliga bemärkelser är en ganska bra beskrivning av läget just nu.

Växtkraft, när det gäller Sir Louies hovar. Ibland undrar jag hur mycket en hov kan växa på några dagar! Jag undrar även över vad det är som gör att det fullkomligt växer så det knakar. Men, jag har sagt det förut och jag gör det med stor glädje igen, så skönt ändå! Hellre att det växer än tvärtom.

Jag har verkligen fått slita med hovarna de senaste veckorna. Det händer nya grejer varje dag och hur jag än gör känner jag mig inte direkt nöjd. Jag har haft svårt att veta och känna hur mycket jag ska ta och vad det är som syns på desa hovar. Vår hovvårdare Angelica har blivit terroriserad av mig med tusentals frågor och bilder på Louies hovar. Tur hon är tålmodig med mig och hjälper mig via telefon och cyberrymden! Efter en massa goda råd från henne tog jag idag itu med att få till det där sista som jag varit så fundersam över. Louie var en GULDHÄST under hovvården. Han stod som ett litet ljus, lyfte hovarna på beställning, smaskade, gäspade och var bara så där SUPER. Det underlättar ju när man har en partner som samarbetar istället för tvärtom. I ärlighetens namn tror jag han själv tyckte det var skönt. När hoven inte är riktigt i balans så skapar det spänningar och i vissa fall även dålig belastning i kroppen så jag tror han var mycket nöjd han med!

Kraftlös, känner vi oss båda vissa dagar nu under pälsfällningen. Under alla år med Sir Louie har han aldrig börjat fälla sin vinterpäls så tidigt och så mycket som nu. Bara när jag tar på honom med handen blir hela jag full med lös päls. Vissa dagar märker jag att det tar på hans krafter att bli av med all denna päls. Han får även lite uppiggande B-vitamin som jag tycker gör skillnad, men om just B-vitamin verkligen gör skillnad, ja därom tvistar de lärde. Jag har dock hittat en bra produkt som inte innehåller socker och slisk, där jag bara behöver ge en mindre dos för att tillgodose hans behov OCH för oss gör det skillnad.
Jag gör också mitt bästa för att påskynda processen.  Varje dag har vi en lång stund med ryktsten, skrapa och borste för att få loss så mycket päls som möjligt. Louie han tycker det är skönt, han njuter och vill gärna att jag ska ta i hårt. Det blir en väldigt bra massage av hela hans kropp, men jag blir trött i armar och händer - riktigt kraftlös.

Kraft, upplever jag också med Sir Louie. Det känns som att han är i kanonform, stark med en massa energi. Han är betydligt mer "vaken" i sitt sätt, han hör och ser precis allt och reagerer även på det. Under gårdagens promenad längs vägen gör han små galoppanslag, skolskrittar, passageliknande trav. När jag ser honom röra sig så formligen dansar han fram på snön. Han är så otroligt vacker så jag nästan dör! Han ser så lätt ut, som en fjäder som bara dansar fram i vinden. En ståtligare och vackrare häst får man leta efter! Han tycks själv också tycka att han är riktigt kraftfull och vacker. Han showar med höga frambenslyft, kastar med halsen så manen fladdrar och högtburet huvud. Jag får nypa mig i armen för att vara säker på att det där verkligen är MIN Sir Louie! Det är ju verkligen synd och skam att det är isgata överallt så jag inte har möjlighet att få sitta upp och prova att rida detta kraftpaket!

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln