Overkligt!!

När jag minst anar då händer det. Helt plötsligt, som att köpa en lott och helt plötsligt har man en miljon i handen. Att beskriva känslan är mer eller mindre omöjligt. Det är något man måste uppleva för att förstå.
Redan när jag hämtade Louie i hagen idag fanns där en energi och en glöd.När han går där bredvid mig i grimman bjuder han på små språng och busar, hoppar, skuttar. Bufflas en del och säger Sara, kolla på mig, kolla! Jaa, du är så fin & tjusig mitt hjärta.

Min plan för dagen var egentligen att traska ner till ridbanan och ta ett riktigt träningspass och testa Cavemore, men banan är fortfarande blöt och tung så dagens ridtur blev längs byvägen istället. Då jag testat denna Cavemore på flera ridturer längs vägen täkte jag att jag idag skulle rida med bett för att känna skillnaden. Jag har ju utlovat en recension och omdöme om denna mix av Kapson (caveson) & Hackamore så jag måste ha något att jämföra med.

Louie & jag hade en bra känsla från första stund. Energi i steget, vilja att komma ut, inga tveksamheter alls. Något jag försöker tänka på vid varje ridpass är att låta Louie skritta på, låta honom röra sin kropp och tillåta all rörelse som finns. Låta bröstkorgen svinga åt båda håll, känna efter om den svingar lika åt höger och vänster. Försöka känna om och hur jag påverkar hans rörelser. För mig är det jättespännande och intressant. En medvetenhet. När jag sitter och känner och analyserar får han tid att värma upp sina leder och muskler. Själv uppvärmningen blir betydligt mer aktiv än om jag bara sitter och åker med. Vi har båda en närvaro tillsammans där jag blir medveten om hans rörelser och eventuella begränsningar som kan bero på spänningar eller annat.

Jag tänkte att vi kunde testa att jobba lite med formgivningen längs vägen, lite tendens till öppna och sluta samt lite böjning. Tråkigt sa Sir Louie och han valde istället att vi skulle arbeta med samlingen. Korta och länga steget och försöka hitta diagonaliteten mot skolskritt. Ibland hittar han takten, lyckas med några steg sedan kan han leta och "fumla" med sina ben lite för att hitta rätt balans och takt igen. Det här ÄR svårt för honom, men han försöker och gör verkligen sitt bästa.

Längs vår ridväg tog vi en avstickare in på en skogsväg med en ganska kort, men brant backe. Här hände något. Jag kände när vi började gå nerför att allt, verkligen ALLT kändes anorlunda. Snabb analys i huvudet, är det anorlunda bra eller mindre bra?? Min första känsla var BRA, men jag kunde inte sätta fingret på vad som var anorlunda. Vi fortsatte nerför backen och gick vidare på stigen, jag malade på i skallen och tvekade på min första känsla, är det verkligen bra? Typiskt mig!! Efter klättring upp och nerför backen styrde vi kosan hemåt igen.
Efter klättringen tyckte jag att Louie fick mer rörelse i ryggen, precis som om han aktiverat/slagit på vissa muskelpartier. Vi fortsatte i skritt ett tag till. Vi testade gränserna för hur mycket vi kunde öka och minska skritten utan att det blev stopp eller byte av gångart. Fortfarande en god och positiv känsla så varför inte öka svårighetsgraden lite till.

Nu händer flera saker samtidigt, jag har svårt att greppa allt, men plötsligt så övergår vi till trav. Nästan stillastående, trav på stället. Jag känner verkligen Sir Louies kraft, det är 600 kilo muskler som pumpas igång. Han har otroligt svårt att synkronisera sin kropp för han kastar lite med huvudet för att hålla sin balans. Jag håller inte emot honom utan han får själv välja om han behöver gå fram några steg. Att kunna sitta och "leka" med övergångar i trav allt ifrån extremt sakta till lite framåt, utan att rusa iväg för att sedan kunna korta upp igen till nästan trav på stället är ju en dröm! Vilken kraft och styrka som behövs för att kunna utföra det! Så här leker vi vidare längs byvägen och ibland går vi ner till skritt några steg, men det behövs knappt någon motivation alls för att Louie ska växla över till samlad trav. Vila på lång tygel några minuter. Avlasta bakbenen som arbetat för fullt - puh!

En kort bit kvar hem, törs man fråga och be om mer? Fråga går ju och dagens svar från Sir Louie var definitivt JA. Sista biten låg vi i galopp, jag vågade be om lite samling, tendens mot skolgalopp och ansats mot terre á terre för att sedan låta honom själv få välja tempot. Hela tiden högrest i sin kropp, kraft, energi. Aktivitet i ryggen och rörelserna gick uppåt inte framåt.
Tror inte jag fattar riktigt vad jag varit med om, känns väldigt overkligt, men jag älskar min underbara Sir Louie som ger mig gåvor med guldkant.

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln