Nya äventyr!

Det känns verkligen att våren och den så efterlängtade sommaren är på väg! Louie tappar päls som en galning, bara man tar på hans kropp blir hela handen full med gammal päls. Jag gör mitt bästa för att hjälpa honom att snabba på fällningen med ett evigt borstande och skrapande. På vissa ställen skymtar den fina släta sommarkostymen, jag längtar dit!

Jag tror även att Louie valt en ny färg inför denna sommarpäls. Under våra år tillsammans har han varierat sin röda färg från ljus noguat till mer röd fux. Denna sommar tycks han bli ganska mörk röd-brun.

Även lite vårtrötthet är på sin plats. Vissa dagar känns kroppen tung och seg andra dagar spritter det i benen. Längtan efter utetid och det godaste gröna. Louie bevakar varendaste grässtrå och han njuter då han hittar någon liten spröd tuva han kan sätta tänderna i. Dock viktigt att ta det väldigt lugnt med det gröna, men det är ju sååå gott!

Trots lite vårtrötthet och lättare pollenallergi har vi hållit igång riktigt bra tycker jag. Det märks väl på Louies hovar som verkligen blivit jättefina. Allt detta traskande på byvägen och i skogen stimulerar både cirkulation och tillväxt och strålarna blir finare för varje dag. Just detta med aktivitet och rörelse känns så viktigt för oss båda.

Träningsmässigt har vi haft några helt fantastiska ridpass! Ibland tror jag att jag drömmer.  Så härlig energi och vilka konster han kan bjuda på min underbara Guldprins. Han gör mig så varm i själ och hjärta.
Just nu har vi hittat lite nya infallsvinklar i ridningen. Istället för att fokusera på olika övningar eller teman för våra ridpass har vi den senaste tiden valt ut tre viktiga delar som vi arbetar med.  Ibland är det små detlajer och ibland bara en känsla. Sedan väljer jag övningar och gångarter utifrån det.

Idag tex var vårt fokus på kroppskontroll - min kontroll, att sitta korrekt, belasta sittbenen, rak i ryggen, följsam i Louies rörelser lika mycket vikt i båda stigbyglarna. Louies kontroll över sin kropp, att hitta ryggsving, låta hela kroppen komma igång i rörelse, att belasta sina bakben och bära sig på ett för honom ergonomiskt sätt. Kommunikation - att vi ska lyssna på varandra med små mjuka och fina signaler. Hela tiden detta förfinande av hjälperna. Att kunna flytta kroppen lite till höger, lite mot vänster, mer en tendens än fullt utslag. Vad händer då jag spänner mina muskler och ber att vi ska samla våra rörelser, kan vi minska takt och fart samt öka muskeltonus. Att hitta vår genemsamma puls, gemensamma andetag, kan jag sätta takten genom mina andetag?  
Hur mycket eller lite måste jag göra för att få reaktion och svar. Det är verkligen jättespännande och utmanande. Perfekta saker att öva på då vi rider runt på byvägen, vi har ett fokus och en röd tråd.

Jag upplever att vi får en bättre förståelse för varandra och för varandras rörelser plus att vi mer och mer kan släppa krav på prestation. Istället för "träningsfokus" befinner vi oss i en gemensam lek och upptäcksresa. Kanske också detta att våga testa och se vart går gränsen för vad vi klarar av. Att våga töja lite på den där komfortzonen, både för mig, men även för Sir Louies del. Jag brukar säga till Louie, att vi testar och det blir vad det blir. Går det inte så är det helt okej, men vi vågade prova.
För det är väl så detta med ridkonsten ska vara, utvecklande, stärkande för kropp & själ och en gemensam resa mot nya spännande äventyr!

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln