På väg

Nu har det nästan gått en månad sedan Louie var dålig och nu ligger all vår fokus på att komma tillbaka till gammal god form.

Hälsan är det viktigaste. Målet är att vi ska må bra tillsammans i både kropp & själ samt att vi ska njuta av varje dag. Vi har medvetet valt att ta det lugnt, inte förivra oss utan långsamt bygga upp muskler och styrka igen.

Det har blivit ganska mycket arbete vid hand, lite groundwork, mycket lek och bus samt mycket fokus på kroppens välmående. Mycket massage, stretching och helande händer.

Första gången jag kunde sitta upp i sadeln igen var helt magisk! Tårarna var verkligen inte långt borta, speceillt inte då Louie själv kändes urstark och pigg som bara han kan vara. Alla ridpass har fokus på styrketräning. Mycket skritt, som är den bästa styrketräning som finns, samling och tempoväxlingar mot skolskritt. De senaste dagarna har vi lagt in korta, korta travpass. Mycket övergångar från skritt till trav där målet är att behålla bärighet, balans och ge styrka. Än så länge tar vi ganska korta pass, men varje ridpass ger musklerna och kroppen en bra belastning vilket är det viktigaste. 

Om två veckor kommer Birgitta hit och efter mycket övervägande har jag bestämt mig för att vi ska vara med och rida två pass för henne. Vi får fokusera på det vi kan och klarar av, anpassa det vi gör efter vad Louie orkar för dagen. Jag vet ju hur mycket Louie älskar att få vara med Birgitta så jag tror det kan ge honom en extra energiboost inför hösten. Det blir alltså helt kravlöst från vår sida. Bara ta två lektioner och ha kul tillsammans. 

Vi har fortfarande ett stort arbete framför oss med att få hovarna i toppskick igen, men vi är på väg åt rätt håll. Jag fixar med hovarna varje dag. Det är mega-pedikyr varje dag med kratsning, borstning, raspa, spraya och lägga på diverse olika hovpreparat. Han har en arsenal av alla möjliga och omöjliga hovvårdskrämer och salvor, värsta make up kittet!

Kan säga att Louie är VÄLDIGT less på hovvård. Han kan stå hur snällt som helst lyfta upp benet och när jag böjer mig ner för att ta tag i hoven då ställer han snabbt ner den och tittar på mig med en mycket speciell blick. Det är precis som om han leker och retas med mig för att visa att han inte alls har någon lust att vi ska hålla på med dessa hovar. Fast det måste vi. Mycket tålamod och lite övertalning (muta) så går det fint. Det tar bara lite längre tid än vanligt.

Hålväggen blir mindre och mindre. Snart bör den ha vuxit bort och jag tror att Louie kommer få så fina hovar när denna resa är över. De kommer säkert bli lite mindre än tidigare. Han har i alla fall aldrig haft så välskötta hovar som nu. De får lyxbehandling dagligen. 

När jag rider har jag fortfarande boots. För det mesta bara fram och han kan gå barfota bak, lite beroende på underlaget. Men vi har kunnat promenera lite helt barfota utan några som helst problem och det känns verkligen jätteskönt!
Det känns verkligen som att vi är på väg, på väg tillbaka.

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln