Nya vänner

Jag har verkligen haft en rolig, mysig och lärorik vecka. Mycket häst har det varit då jag haft förtroendet att sköta om mina vänners sju hästar då de avnjöt lite mysig semester. Jag känner mig verkligen priviligerad över att jag fått spendera så mycket tid med en hel drös härliga fyrfotingar.

Ena flocken har jag endast visiterat och kollat så allt varit bra. Lite kliande på hals, sätta tillbaka fluglovor och bjuda på maskrosor, inget direkt betungande. Den större flockan har jag förutom kontroll även fixat med mat och vatten. 

Nu är ingen av dessa hästar helt främmande för mig. Jag känner dem alla, men de är inga individer jag umgås med dagligen. När jag träffar dem i vanliga fall finns ju även deras ägarinnor på plats.
Just detta att få vara ensam med dem, utan att deras människa finns på plats gör ju att jag har fått lära känna dem alla på ett djupare och mer intimt plan. Min känsla är att jag har fått se lite mer av deras personlighet och att vi blivit riktigt fina vänner. 

Utvecklande för mig att se hur snabbt hästarna förstår och läser av mitt språk. Plus att jag måste läsa av deras och förstå vad de försöker förmedla till mig. 

Fröken Thóra som är flockledare och bestämd. Hon är lite som Louie och är tydlig med vad som går an eller inte. Busiga Wilda som genast förstod att jag är människan som man lätt kan få att ställa upp med kliande på ryggen och på halsen. Hon fattade även att bara genom att lägga sitt lilla huvud så där på sned så kunde jag inte motstå att ställa mig på knäna och gosa med henne. Den känsliga Litla som till en början var mycket skeptisk till mig. Vad gör du här? När kommer min människa? Hon var den som allra mest saknade sin "mamma" och som de sista dagarna behövde lite extra kärlek. Den ståtliga Najagg som insåg att när den stora bilen kommer då kommer även maten. Hon i bilen är matmänniskan.
Louies gamla vapendragare Pälsen, eldig och nyfiken. Lite Hallååå där vad vill du? Vad gör du?
Den undersköna Ellen, som bevakade allt jag gjorde, följde varje steg och höll koll. Ljuvliga Blenda som nog fick en slags hat-kärlek till mig då vi krånglade med hennes flugluva.

Jag tycker själv att jag lärt mig massor under dessa dagar. När är mitt språk tydligt och när är det mindre tydligt. Vad kan jag göra, hur kan jag göra för att de ska förstå mig bättre och snabbare.

Tack Åsa & Angelica för att jag fått rå om era finaste några dagar & tack ni finaste hästar för allt ni lärt mig under denna vecka.

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln