I´m not worthy!

Det finns stunder som går direkt in i hjärtat. Magiska stunder som överträffar precis allt man någonsin kan drömma om. Stunder då håret på armarna reser sig. Stunder då jag utbrister, jag tror jag döööör!! 

Idag när jag kom åkande i bilen och in på byvägen såg jag honom direkt. Högst, högst upp på kullen i beteshagen stod han och blickade ut över landskapet. När jag och bilen passerar vår ridbana vänder han upp sitt huvud mot mig. Han följer mig med blicken och tittar in i bilen hela vägen tills jag inte längre syns.
Känslan han utstrålar är mäktig. Likt en kung som blickar ut över sitt kungarike. Den blicken som han möter mig med gör mig knäsvag. Jag känner mig liten i hans närvaro. "I´m not worthy". Min känsla är att jag bör buga och falla på knä! Det är svårt att sätta ord på den där känslan, den måste bara upplevas!

När jag hoppar ur bilen uppe vid stallet hör jag honom. Lite mjukt hummande och, ja han står där vid grinden och väntar. Han väntar på mig! 

Mitt vackraste hjärta, jag är bara så oändligt tacksam över att du valt mig till din följeslagare.Det är en ära att få vara i din närhet och få ta del av allt du vill lära mig.

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln