Ingenting är omöjligt!

Idag känner jag mig lite som Gunde Svan och hans motto: INGENTING ÄR OMÖJLIGT!
Efter allt regn vi haft under hela hösten och långt fram i november lägg därtill den milda temperaturen med plusgrader mer eller mindre dygnet runt så har hagarna blivit väldigt upptrampade. Vid ingången till vår hage har leran varit så mjuk och lös så man sjunker ner nästan över stövelskaften. Det har ändå fungerat ganska bra för hästarna att gå där fram till i slutet av förra veckan då hela kalaset frös till.
Jag har aldrig varit med om något liknande i knagglighet och knölighet. Vassa, hårda frusna toppar och djupa frusna hål nästan överallt.

Louie har varit tapper och gjort sitt bästa för att ta sig över denna puckelpist utan att vricka sig och göra sig illa. Han är så väldigt beroende av underlag, har ett behov att känna fast mark under hovarna för att känna sig säker, detta läge har varit en riktig pärs för honom. För att slippa utsätta sig för att krångla sig fram väljer han att stå stilla. Han har tagit sig upp till matplatserna - han är ju en matglad gosse, men vatten och rörelse i övrigt blev obefintlig. Jag har försökt med alla olika medel för att underlätta för honom. Lagt ut granris som en skön matta så han kunde ta sig till vattenbaljan, testat med boots i hagen, men till slut kände både Louie och jag att här går gränsen för vad vi klarar av.

Det blev till att välja mellan pest eller kolera det vill säga inne i boxen eller stå i liten "sjukhage" ute. Inte några roliga val då jag vet att rörelse är A och O för Louie. Men bättre att han står stilla på mjuk och skön mark istället för att stå på helspänn i knöligheterna. 

Men som Gunde Svan säger; INGENTING ÄR OMÖJLIGT!
Idag fick Louie en alldeles egen skogshage, på kalhygget där man igår körde bort de sista stormvirket. Hagen är inte så stor, men han kan ändå röra sig och jag har strategiskt placerat vatten i en ände och maten i den andra. Min gamla "thermobar för snåljåpar" som jag byggde för några år sedan som består av isolerskivor och frigolit,  kom väl till pass så vattnet håller sig från att frysa så länge vi inte har 10-15 minusgrader.
Jag har röjt bland grenar, stockar och ris så Louie ska kunna gå där. Underlaget känns helt okej, lite knaggel på något ställe, men jättestor skillnad. Under allt gammalt ris fanns det till och med lite gröna strån kvar, men de har Louie städat bort. Det tog mig nästan hela dagen, men det känns som väl investerad tid. Det blev en rätt mysig hage tillslut och hans bästis går alldeles bredvid så de har sällskap och kan snusa lite lätt på varandra. Nu hoppas jag verkligen att Louie ska trivas i sin skogshage och som grädde på moset vore det ju kalasbra med lite snö också!

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln