Tipp Tapp

Plötsligt så händer det!
Kände redan när jag gjorde iordning Louie idag att idag var det ÄNTLIGEN dags för en ridtur. Med julfirande, omtag på den förbaskade förkylningen och sedan 20 minusgrader har de senaste dagarna innehållit promenader - eller joggingturer och diverse upptåg - för vår del.

Sist vi red blev det lite "Vilda Västern" med full sula och ett hoppande och skuttande utan dess like. Den röda kroppen full med energi som bara vill ut. 

Dagens plan var att vi skulle ta det lite lugnare och att vi skulle öva på samling med känslan av att kunna korta och länga steget. Fokuset är att hitta en korrekt belastning på Louies kropp och att mestadels arbeta i skritt då det är utmärkt styrketräning. Länga ut steget, kunna sträcka kroppen lite mot fram och ned utan att bli dammsugare. På sådant sätt avlasta bakbenen lite för att återigen kunna korta upp steget, trycka ihop kroppen och hitta kanske lite skolskritt med nigande i lederna. Vi har tränat lite på detta och jag har lagt till ytterliggare en detalj för att hjälpa mig själv att hitta rätt taktmässigt, nämligen Tipp Tapp. Kan ju kännas helt rätt så här runt jul att sitta och småtralla på Tipp Tapp när man är ute och rider på byn. Ett jättebra tips som jag plockat med mig från Carina Eriksson-Branderup som fungerar alldeles utmärkt. 

När jag satte upp idag utanför stallet kände jag det direkt. WOW!! Min superhäst, mitt hjärta! Vilken häst jag har!! Känslan han förmedlar till mig är att HAN är KUNG och tro mig jag kände mig som en kung, eller drottning jag också! Då stod han bara lugnt stilla, men starkare känsla får man leta efter. Sedan skrittar vi llugnt iväg och jag har aldrig suttit på en sådan stolt och ståtlig häst. Högburet huvud, öronen spetsade framåt. Sir Louie rör sig så lätt som om han inte väger någonting alls. Han liksom bara flyter fram ovanpå marken. Jag känner hur hans rygg lyftersig upp och bär mig. Hur jag kan få sitta där och vara den stoltaste av dem alla.

Ut på vägen, behålla känslan av att jag kan vara rak i ryggen, speja framåt, vara stolt och följsam - även i dunjacka och täckbyxor. Jag rider på en hand och tygeln får bara lätt vila i handen, slappande och glappande tyglar, inte bryta förtrollningen Sara!! 
Sir Louie går i den mest utsökta skritt han någonsin presterat. Taktmässig och han bär verkligen hela sig själv. Vi testar lite med att korta och länga steget och därmed också komprimera kroppen och sedan låta den släppas ut en aning. Som den enklaste saken i världen hittar Louie in i några fina steg i skolskritt. Tipp, Tapp, Tipp Tapp.

Massor av beröm och belöningspaus.

Fortfarande samma känsla av ståtlighet och stolthet. Louie känns lugn och allt är lätt. Han har inga begränsningar för han kan minsann allt. Jag får allt skämmas lite för att jag inte ser hans potential och utnyttjar den, tycker han.

Tipp, Tapp, Tipp, Tapp, från den samlande skritten går vi över till korta travuppgångar. Något som Sir Louie brukar tycka är svårt, jobbigt och ansträngande. Idag är det lätt. Genom att bara höja min egen tonus på insida lår och höja min egen frekvens så hittar Louie traven med samma fina taktmässighet. Han känns fortfarande så lätt i kroppen, som en fjäder som dansar uppe på snön. Jag hör knappt att han sätter ner hovarna. En mäktig känsla på flera sätt. Sista biten hem ligger Sir Louie i samlad trav, korta, lätta steg. Fortfarande med sin ståtliga hållning. 

Jag väljer att låta honom pusta och sträcka ut sista biten. Lång tygel och bara skrida in på gården och möta de andra hästarna. Nu kommer han, Kungen Sir Louie.
Vilken häst!!
Louie verkar oberörd av vår ridtur. Han vill först inte följa med in i stallet. Vadå är vi klar nu? Redan?? När han slutligen följer med mig in så selar vi av och Louie får lite skönt kliande på halsen. Han njuter verkligen och tycker att jag allt kan ta i lite mer. Ers majestät har talat!
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln