Att gå vidare....

För en dryg månad sedan fick Sir Louie och jag ta avsked av en mycket kär och nära vän. En vän som betytt mycket för oss båda på olika sätt. Även om vi inte bott på samma plats under några år så har vi hela tiden haft kontakt på ett eller annat sätt.

Att hästar som känner varandra men sedan flyttat ifrån varandra ändå har ett speciellt band mellan sig har blivit ännu mer tydligt för mig. Louie visste precis vad som skulle ske och han visste det innan mig, även om jag just då inte förstod vad det var han försökte förmedla till mig. 

För Louies del var det en härlig hagkamrat, en kompis man kunde göra en massa bus med,en boxgranne, en likasinnad född i oxenstecken som gillade mat lika mycket som han, en träningskamrat. Listan kan göras lång.

För mig en härlig, kärleksfull vän, en skön kompis,  en känslig individ som lärde mig att använda sytrådshjälper och som visade mig att det går att rida bara med hjälp av tanken. En underbar följeslagare som kompade så bra med Louie att jag aldrig oroade mig över att vilda ridturer skulle gå överstyr. 

Louie och jag har så många fina minnen av vår tid tillsammans och dessa minnen vårdar vi ömt och vi bär  med oss dem i våra hjärtan. I våra hjärtan kommer du alltid att leva kvar. Vi saknar dig kära vän.



Vila bland skogarnas drömlika grönska
Med solen som band runt din hals
I takt med varandra har du och jag andats
Men nu andas du inte alls

Varje gång skapade sommaren
En plats för våra ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
Vi springer inte mer

Det finns en plats där vi kan träffas sen
Tala om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker

Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill

 
Precis som du vill av Jens Hult

 

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln