Istider

Is, is och åter is. Känns bara så himla tråkigt att all härlig snö på ett kick förvandlades till den mest förrädiska och stenhårda is. Inte roligt alls.

Förra veckanvar det nära att både Louie och jag gick omkull på vägen till hagen. En mycket otrevlig och obehaglig upplevelse där jag gled baklänges och Louie försökte febrilt vända sig om för att se vart jag tog vägen. Jag tackar våra skyddsänglar för att allt gick bra och det är inget jag önskar uppleva igen. 

Än så länge är hagen ändå okej. Visst finns det ställen i hagen som mest är, ja bara is, men hästarna är kloka och väljer att göra nya fina stigar där det fortfarande är snö. 

Ridbanan är mer lik en skridskobana och byvägen är okej nu då den är sandad, men isen är svallig och på vissa ställen stenhård så det är knappt att broddarna tar.

Ganska dystert alltså, men det gäller att se och hitta ljuspunkter i tillvaron.

En sak som verkligen är bra nu när det är så hårt och isigt är att jag kan höra ljudet av Louies tramp när vi är ute och rider eller promenerar. Det blir en spännande övning för mig att höra takten och faktiskt höra när han samlar sig, tar kortare eller längre steg och när han närmar sig skolskritten. En mycket bra övning och det gör ju att det känns lite roligare. 

Idag tog vi oss ett träningspass ute längs vägen där vi arbetade med både lite lösgörande arbete med skolor där snövallen får vara "staket" så vi hittar rätt riktning i öppnan och slutan. Vi jobbade med takten och möjligheten att korta och länga steget. Belasta och avlasta bakbenen.
Allt arbete utfördes i  smygskritt, ett härligt ord som min kära vän Åsa myntade idag och det beskriver verkligen tempot och takten helt perfekt! När vi kom tillbaka hem till stallet var Louie svettig och hans bakben hade jobbat rejält, finfin styrketräning med andra ord. 

Det går ju också bra att öva vidare vid hand inne i ladan, men nu när vi ska försöka arbeta på böjt spår är ladan lite smal så det är svårt att få till böjning och voltspår utan att krocka med takbjälkar. Men istället får jag vara uppfinningsrik och försöka hitta på andra bra övningar och hitta nya sätt att träna på. Det är ju utvecklande även om Louie ibland tycker det är lite väl förvirrande och inte alltid förstår hur jag tänker mig att vi ska göra.

Nu längtar vi till våren och barmark. Jag hoppas att istiden blir kort och att solen och värmen kommer i ett huj så vi får njuta av fint underlag igen.
Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln