En inspirerande utmaning

Våren närmar sig. Snö och is börjar släppa greppet så även Sir Louies röda fluffiga vinterpäls! Jag har päls överallt och den dagliga pälsvården med evigt skrapande och borstande blir som en kombinerad grooming och massage. Louie njuter, det kittlar dödsskönt :-)

 Byvägen har några få partier där det fortfarande är is så det gäller att hålla koll för, ja, vi har faktiskt plockat undan broddskorna! Louie får fortfarande ha boots på sina framhovar. Hans hålvägg är inte helt nedvuxen och jag vill inte att han ska trampa ner någon sten eller anna smuts där i hålet. Men bak får han njuta av barfota och jag njuter av gratis hovpolering! På en promenad lyckades han slipa bort alla gammal död sula. När jag sopade rent hovarna hemma i stallet var det nytt, fint, slät och vitt horn på hela undersidan. En efterlängtad syn!

Igår hade vi SKYPE -lektion med Hanna i vårt utbildningsprogram. För första gången sedan vi började hade jag och Louie filmat ute på ridbanan. Föraren (jag) var lite förvirrad under detta träningspass och det blev ett ganska planlöst vandrande, men Hanna har förmågan att se saker ändå. Vi fick verkligen jättemycket bra grejer att ta med oss i vår fortsatta träning, vilket känns kul, spännande och inspirerande. Det känns även som att förutsättningarna för att komma vidare är lite bättre nu då vi kommer kunna ha tillgång till ridbanan för ladan är perfekt på många sätt, men att arbeta på volt där inne blir lite för trångt för oss. Jag imponeras av att Hanna lyckas se så mycket på en halvkass filmsnutt på fyra minuter. Oss har hon ju inte ens träffat, ja mig såklart, men hon har inte sett Louie i verkligheten.

Fokus just nu blir att aktivera Louie ytterliggare. Jag kommer måsta vara lite påhittig och skapa denna förväntan hos honom. Han ska inte ens ana vad nästa steg ska bli. Vi ska även försöka jobba lite mer med trav och då igångsättningar med fokus på höger bakben i höger varv. Kommer kräva lite "split- vision" från mig, men jag räds inte utmaningen.

I vänster varvet är det lite annat som gäller. Här ska vi gå tillbaka till en övning som jag gjort mycket när vi tränar för Birgitta, jag kallar den "PLANKAN". Då rider jag på en fyrkantig volt, varje vändningspunkt blir ett hörn och Louie får inte vara ställd eller böjd i sidan utan han ska vara rak som en planka. Nu ska vi dock göra den vid hand till att börja med och det känns som en utmaning. Det här kommer bli klurigt tror jag. Både för honom och mig, men tillsammans och med tålamod och rätt inställning ska vi såklart fixa det med.

Jag är så himla glad över att jag är med i den här utbildningen. Jag har lärt mig jättemycket och det händer så mycket positivt med Louie när vi gör detta uppmjukande arbete. Visst jag är lite slarvig ibland under vissa perioder och tränar kanske inte lika intensivt som jag skulle kunna, men detta till trots så utvecklas vi båda tillsammans. Jag tycker själv också att utbildningen växer för varje gång vi träffas eller har våra online lektioner. Det passar mycket bra som komplement till allt annat vi gör. Nu blir en promenad ute på byn inte bara ett planlöst gående utan vi jobbar md ledövningen, viktskift och andra saker även då. Träningen eller kanske mer synsättet blir liksom en del i vardagen. Jag har upptäckt flera tillfällen då just GW arbetet varit till vår fördel såsom att placera sin häst på en 50 cm bred grusad stig där resten runt omkring bara är blank is. Det klarade Louie galant! Inte en hov placerades utanför gruset!

Sedan ska jag rida barbacka! Jag har så länge velat få sätta mig däruppe på ryggen utan sadeln, men Louie är lite tveksam till det. Jag hoppas kunna övertala honom. Vill så gärna få testa och känna hur det känns och vad som händer när han rör sig.  
Vilken upplevelse!

Etiketter: träning småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln