The best is yet to come

Sir Louie & jag på vår första barbacka ritt! Foto: Anna Karström Sir Louie & jag på vår första barbacka ritt! Foto: Anna Karström

Efter förra SKYPE träffen med Hanna fick jag bland annat i läxa att prova att sitta barbacka på Louie.
Att få rida barbacka har länge funnits med på min personliga "önskelista" då jag känner att det är viktigt för min balans och min sits.

Just detta med sitsen är ju ett evigt återkommande tema i mitt liv. Det kräver träning av muskler och hitta balans, kunna slappna av, vara följsam och tusen andra saker, mycket att tänka på och att utveckla.
 
I och med denna utbildning känner jag själv att jag fått ännu mer pusselbitar att arbeta med och då har min längtan om barbacka blivit ännu större. Att få sitta och verkligen känna vad som händer i Louies kropp då jag ber om exempelvis en öppna, kunna känna hur hans rygg arbetar, så himla spännande!

Jag har många gånger försökt att få sätta mig på hans rygg, men det har inte varit till hans belåtenhet. Under våra år tillsammans har jag fått sitta barbacka - inte rida utan stå stilla med mig uppepå en gång! Varje gång då vi försökt så har han tydligt visat att " NEJ det där vill jag inte". Jag har respekterat hans önskan, då jag vet att han är så otroligt rädd om sin rygg. Inte så konstigt då han i så många år burit runt på människor som inte kunnat sitta ordentligt och mer eller mindre dunsat omkring däruppe - mig själv inkluderad. Sedan vi flyttade ihop har jag hela tiden fått vara lätt och haft tyngden i mina fötter i avlastningssits för att han ska våga och kunna arbeta med ryggen. Det är inte förrän nu på senare år som han gett mig sitt medgivande och sagt, " Varsågod och sitt en stund".

Så de senaste veckorna har målet varit att försöka få Louie att acceptera mig utan sadel. Vi har verkligen fått börja från början, ungefär som när man vänjer in en häst som aldrig burit en ryttare på ryggen. Jag har fått stå på tå på en pall och lutat mig över hans rygg. Inte belasta utan jag har hela tiden haft min vikt kvar i mina fötter. De första gångerna blev han jättestressad, spänd och ökad andningsfrekvens. Jag har fått vara lugn, klappat honom, smekt hans rygg och längs sidorna och pratat lugnt. Korta stunder med långa pauser emellan.

I detta skede kanske någon annan skulle ge upp och känna att okej, han vill inte så strunta i det då, men jag har liksom känt att det är mer ett minne, en tröskel som vi ska komma över. Inget fysiskt fel eller liknande som spökar utan mer en mental grej. Efter att ha övat dagligen i en dryg vecka så kände jag själv att det blev bättre. Mindre stress och mindre spänd.

Jag stod i stallet och försökte sanera min lerbadade gosse inför att vår massör Anna skulle komma. Jag klev upp på pallen för att komma åt och borsta ren honom på ryggen och bakdelen och då kände jag; Idag Sara, idag kan det gå. Vad tror ni att Anna sa då hon klev in genom stalldörren? Idag Sara då ska du rida - barbacka. 

Efter Louies behandling gick vi in i ladan. Louies önskan är att jag måste sätta mig på ett sofistikerat och civiliserat sätt. Inte hänga och klänga utan stå så pass högt upp så jag mer eller mindre kan lägga benet över honom och glida på från sidan. Jag är ju ungefär lika smidig som ett kassaskåp så bara det är en utmaning i sig! Inne i ladan finns en scen och den är tillräckligt hög så där borde jag kunna stå. När jag nu även hade hjälp av två extra händer kunde vi parkera Louie bredvid scenen och med Annas hjälp stod han kvar där utan att flytta sig åt något håll så jag kunde vara graciös och sätta mig.  När jag kom upp på ryggen blev Louie lite osäker och traskade iväg med snabba steg, jag hann knappt sätta mig. Men efter en stund lugnade han ner sig och Anna fick leda ut honom med mig på ryggen ut på gården. Sedan red vi iväg längs byvägen och Louie kändes mer och mer tillfreds med situationen. 

Jag var redan här så nöjd, glad, lycklig och stolt. Jag hann knappt känna efter och lägga märke till saker förutom att det kändes lugnt, tryggt och att han är väldigt bred över sin rygg! Louie tyckte efter en stund att vi allt kunde testa lite trav också och sedan gjorde han även en ansats mot lite galoppanslag. 

Efter denna ridtur har jag "klickat" in Louie på att stanna och stå stilla inne vid scenen i ladan. Vi har lyckats öva in det så pass bra att jag kunde sätta mig upp och bara sitta stilla på hans rygg en stund där inne. Min uppfattning är att ladan inte lämpar sig för ridning med det underlag som är där, men att sitta och testa de stillastående övningarna fungerar alldeles perfekt. 

Igår red vi barbacka igen. Ute på byvägen med sällskap av Ida & Hilda. Louie känns så tillfreds, som att det där är väl lätt som en plätt. Nu måste jag bara hitta en lämplig plats att kunna sitta upp då vi är utomhus. Jag vill ju kunna klara mig själv utan att någon ska behöva hålla i honom där jag parkerat. Min plan är att skaffa mig en tillräckligt hög pall som jag kan stå på för uppsittning vid pall är han ju helt van vid. Nu blir det lite kryss i mössan på honom när jag ber honom stå vid en betongmur eller liknande, men vi ska nog fixa det också.
 

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln