Tillsammans är vi starka

När jag kom till stallet idag hade Sir Louie fått en ny kompis. På hans rygg satt en kaja och pillade i hans päls. Varken Louie eller kajan tycktes bry sig så mycket utan det var mest;  jaha kompis här sitter du. Tyvärr hann jag inte plocka fram kamera eller mobiltelefon så jag kunde inte föreviga detta ögonblick. Det här är första gången jag ser att någon får fågel sitta på honom. I vårt stall har jag bara sett det en gång tidigare, då på Caspian, men det var nog 7-8 år sedan. 
Måste ju såklart läsa i min favoritbok "Djurens Språk" av Solöga om Kajans budskap. " Tillsammans är vi starka", det passar fint tycker jag.

Förra helgen var jag på kurs med Hanna Engström i två dagar, samtidigt var Birgitta Järnåker på besök och hade endagskurs i stallet. För första gången på tio år (!) var jag & Louie inte med . Jag hade noga förklarat för Louie att just denna gång skulle inte vi vara med. Förberett honom på att han "bara" skulle få träffa Birgittta i hagen och i stallet, att han kunde stå uppe på kullen i hagen och titta ner till ridbanan och se alla ekipage. Han besvikelse var stor, större än jag anat. När jag sedan inte ens hann göra något alls på lördagen då ställde han sig vid grinden och gav mig det ondaste ögat han kan förmå och samtidigt en blick som gav mig så dåligt samvete. Jag dämpade mitt dåliga samvete med att lägga ut lite extra mat - han är ju trots allt en oxe och vägen till hans hjärta går via magen <3 

Men ibland lönar det sig att längta till något för de träningspass och allt som Louie plockat fram sedan dess är helt fantastiskt.

Han lever "rövare" i hagen, hoppar, galopperar, jagar sin hagkamrat, säger ifrån och tolererar inte vad som helst! När jag kommer sätter han fart och kommer i full sula fram till grinden, ibland bjuder han även på lite bocksprång och bakut sparkar - mycket ovanligt för att vara min Sir Louie.

Våra träningspass utomhus vid hand består mestadels av trav, galopp, hopp & skutt. Han bjuder självmant upp till denna dans. Mina planer att vi ska ta det lugnt och kanske jobba mer med finlir än aktivitet;  Nix, det kan jag glömma! Den livsglädje & energi han uppvisar är helt underbar! Jag tar tacksamt emot och låter träningspassen bli fartfyllda. Jag tror nämligen att han behöver exakt det här just nu.

När vi är inne i ladan är det mer fokuserat och stillsamt. Dock lyser han av arbetsglädje och motivation. Han har visat mig att det jag tror att vi inte kan - det kan vi visst, jättelätt säger Louie. Även när jag valt att öka på svårighetsgraden en aning så visar han att om bara viljan finns där så är han villig att försöka. Det här är verkligen en ny inställning från hans sida.  Vi har ju hållit på med Ground Work mer kontinuerligt och på ett för oss nytt sätt under ett helt år och jag tror han själv märker att det verkligen är bra för honom. 

Den här helgen har vi haft träningsledigt, vi har istället fokuserat på kropp och välmående.
Lite gräsätning, pyssel med hovar och päls. Igår blev det akupressurhalsduk och helande händer. Louie blev så trött så jag blev nästan lite orolig om jag låtit halsduken suttit lite för länge. Han fick ha den på ryggen, nacken, framben och länd. 
Idag plockade vi fram vår vän "Dumpern" Louies egna massör (läs massageapparat). Det var ett tag sedan vi körde med den men idag kände jag redan på vägen till stallet att det var dags. Vilka spänningssläpp! Louie har gäspat och frustat och slumrat omvartannat.
En riktig mysdag och just dessa stunder det slår alla ridpass i världen.
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln