...ner och sedan går det upp igen

Glad i hågen och med stora förhoppningar och förväntningar såg jag fram emot ännu ett träningspass. Allt hade ju fungerat så bra, bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men det blev snarare tvärtom.

Då det regnade och blåste fick det bli ett träningspass vid hand inne i ladan. När vi testade vårt stillastående arbete tyckte jag att han hade lite mer motstånd än tidigare, men jag tänkte att det kunde vara lite träningsvärk. När jag gick baklänges var han som en ångvält, försökte gå på mig och han kunde inte gå sakta utan ville hela tiden trycka på framåt. Vänstersidan var hård som pansar, fanns inte en tillstymmelse till mjukhet, böjning där inte. Sedan försökte Louie hela tiden att trycka sin panna mot mig, ungefär som att han ville stångas. Han kunde inte gå långsamt utan blev lätt irriterad på mig då jag bad honom om lite kortare steg. Jag märkte även att han rörde sig lite anorlunda med sina bakben, att han inte klarade av att kliva på som han brukar utan var lite mer stel i sin aktion.

Jag tolkade det hela som träningsvärk och vi tog vilodag med massage och lång promenad. Även när vi gjorde vårt stretchprogram gick det sämre. Louie ville inte alls vara med och protesterade så jag gjorde bara kort och lite samt kände efter vilka övningar han tyckte var okej.

Väl hemma igen funderade jag mycket över hans beteende och vad det kunde bero på. Träningsvärk eller något annat och i sådana fall VAD?  Det är ju lite detektivarbete för att söka efter vad som inte är som det ska. I samma veva hoppade jag på gratisutbildningen med Marijke de Jong och det gav mig lite nya infallsvinklar. 

Dagen efter startade min felsökning. Jag började med att känna igenom hela Louies kropp. Tryckande på muskler, massage, aku-halsduken åkte på. Han kändes mjuk och fin i kroppen, men hade samma beteende då jag försökte gå med honom. Hela tiden denna vilja att stångas med mig. Okej Louie vad är det du vill säga mig? Vad är det du försöker förklara som jag inte förstår? Vad är det som spökar med bakbenet och vänstersidan? 
När jag släppte ut honom följde jag med honom runt i hagen. Jag kunde med blotta ögat se att hans vänstra bakben inte riktigt ville ta ett lika stort steg som det högra. Hjärnan arbetade på högtryck samt att  känslan också behövdes kopplas på. Jag fattar ju att han försöker förmedla något till mig!! När jag halvt villrådig stod och funderade över vad jag nu skulle ta mig till kom han smygande mot mig och placerade sitt huvud mot min bröstkorg. Klias i pannan tänkte jag. Då vände han direkt.

Sekunden senare kom han igen och placerade sin panna mot mig och tryckte till med huvudet. PANG! Som ett pistolskott. Sedan skakade han lätt på halsen och frustade till. När han sedan gick iväg rörde han sig betydligt bättre med bakbenen. Det satt alltså en rejäl låsning i nacken, som blockerat flödet från hans bakben och framåt vidare i kroppen. Vad låsningen berodde på vet jag inte, men jag är väldigt tacksam över att vi kunde lösa vårt problem.

Nu har vi kunnat träna på igen. Jag har lärt mig jättemycket och känner själv att det varit bra att gå igenom grunden ännu en gång. Nu känner vi oss mer redo att gå vidare i arbetet vid hand för där har vi båda mycket att lära oss. 

Planen nu är att  öka svårighetsgraden och lägga till mer fokus på böjning samt att kunna flytta framdel och bakdel mot öppna och slutan på volten. Än så länge har vi bara haft en känsla eller tendens till öppna då jag placerat Louie stillastående i en öppna och sedan bett honom att sakta gå framåt i detta läge.
Från basic arbetet som vi nu har övat lite extra på tar jag med mig känslan att Louie har ett fritt flöde i sin kropp. I det stillastående arbetet kan han sträcka sig fram och ned, till sidan eller lägga vikten bakåt. Dock vill han gärna hänga lite extra på vänster bog.
Att korta och länga steget fungerar nu mycket bättre, här brukar Louie bli lite ångvält och plöja över mig när jag vill att han ska gå sakta och smyga fram plus att han inte alltid är på alerten och vill länga ut sitt steg så det är en positiv upplevelse. 

Arbetet på cirkeln gav mest ledtrådar till vad vi behöver arbeta med. Här fungerade plötsligt högersidan bättre än vänster. Tidigare har alltid vänster varvet varit Louies "bättre" varv där det varit lättare att hitta böjning och ställning, men nu var det plötsligt tvärtom! Intressant!!
Jag brukar även känna att Louie gärna vill trycka på och bli lite "pushig" i högervarvet, men det var betydligt lättare för honom att gå långsamt med böjning i sidan till höger. I vänstervarvet fungerade det bättre när vi gick på en mindre cirkel, men då vi försökte öka storleken så blev det svårt igen. Här kommer övningarna med att flytta bog och bakdel bli helt perfekta verktyg.

Det känns  bra att jag bokat in Angelica så hon kan hjälpa mig att sätta rätt hjälpgivning för dessa moment då Louie och jag har haft svårt att förstå varandra. Resan går vidare och jag ser verkligen fram emot att få fortsätta öva med min fantastiska mästare <3

 

Etiketter: träning reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln