Dags att börja på högstadiet!

Nu när det börjar bli mer höstlikt ute och det både blåser och regnar passar jag på att blicka tillbaka och repetera lite från vår sista träff i Hannas Educational Program.

En dryg vecka innan Hanna kom hit och hade kurs live, passade jag och Louie på att ta en lektion via Skype. Jag tyckte själv att det känts rätt bra med vår träning ett tag, men dagen då jag skulle till och filma kändes det rent utsagt bedrövligt!
Så dåligt att jag funderade på om Louie inte mådde bra eller om han nu tyckte att det fick räcka med träning för hans del och bli heltidspensionär.

Jag hade inte ens lust att vara med på vår Skype träff, men eftersom jag bokat så var det bara att ta tjuren vid hornen och delta. 
Vilken tur att jag var med.

Det första Hanna sa när hon tittade på filmen var att det ser fint ut. Hon tyckte att vi gjorde fina skolor och att galoppen var bra. Traven däremot såg hon direkt att den inte var lätt - varken för Louie eller mig.

"Sara, jag ser ju på din häst att han tycker att det är dags att sluta gå på dagis nu. Han vill gå på högstadiet eller gymnasiet. Du får sluta vara så himla rädd om honom, han kan mer än vad du tror och han behöver också få en utmaning för att tycka det här är kul". 
Ja, där slog hon minsann huvudet på spiken. Det var nog exakt vad jag behövde få höra. Är otroligt tacksam över det.

Så vi fick oss en utmaning som verkligen har varit kul, svår och mycket, mycket nyttig för oss båda.
Vår uppgift blev att under tio dagar endast arbeta i skritt och galopp. De övningar vi skulle göra var att hela tiden experimentera med bogförflyttning. Öppnor, slutor, förvänd, piruetter på raka spår och böjda spår i skritt och GALOPP! Ändra hela tiden, byta linjer hela tiden. Ett avancerat program i galopp.
Tanken var att inget arbete skulle göras i trav , helst ingen trav överhuvudtaget. Traven skulle nämligen fungera som måttstock på hur detta arbete förlöpte samt vilken effekt det fick.

Efter att ha nästan lagt ridkläderna på hyllan, fick jag jättemycket ny energi. Jag kände även att än är det inte slut på ridning och träning med Louie. Fast besluten och väldigt motiverad tog vi oss an denna delikata uppgift!
Jag hade planerat för Louie att vi skulle ta det lite lugnare några dagar så även om jag var hur sugen som helst på att ta mig an vår uppgift, valde jag att låta honom få lite vila. Massage, hovvård och lite ledigt blev det till att börja med, men jag fick en idé som jag ville testa.

Då vi skulle ha mycket fokus på att flytta bogarna så tog vi varje dag en kort stund med att öva på det och då förstärka den signalen med mycket belöning. Oftast gjorde vi det bara på stallgången och jag kan berätta att så fort Louie nu ska kliva åt sidan så gör han det med stor elegans och saxar så fint med sina ben! Även ute i hagen kan jag se att han liksom väljer detta rörelsemönster i sin kropp, hur kul som helst!
Efter några dagar utan ridning så körde vi igång. Louie var hur taggad som helst och hela hans väsen bara skrek ÄNTLIGEN GALOPP!! Jisses vilken kraft han har denna gosse.
Det första ridpasset blev det mest bara galopp som en dåre, jag hade inte en chans att kunna påverka och försöka göra någon slags "övning". Däremot gick det jättebra med övningarna i skritt. Vi testade lite våra gränser för att se hur mycket eller hur liten vinkel vi behöver i öppnan och slutan. Louie var hela tiden med och lyssnade, väntade på nästa signal åt vilket håll vi skulle.
Första dagens erfarenheter tog jag med mig till dag två. Då valde jag att lägga in fattningar och övergångar på olika ställen i skrittjobbet. Tex i en piruettevändning eller i en skola. Då blev det lite lättare för mig och Louie kom mer i arbete.
Tredje ridpasset blev kanske ett av våra bästa. Då valde jag ett kortare skrittpass och Louie fick verkligen visa sin fantastiska galopp. Vi red på serpentinbågar och gjorde alla möjliga övningar. Han orkade samla sin galopp och allt kändes så himla enkelt! Jag grät som en tok och Louie blev helt bestört för han fattade ingenting. Människan gråter, är hon ledsen? Men jag var ju asbra!? Inte lätt alla gånger med känslomässig ägarinna, men han förstod sedan att det var tårar av glädje och stolthet.

Jag la upp våra tio träningsdagar på så sätt att vi hade fyra dagar träning och tre dagars vila. Lite olika upplägg under veckan beroende på väder, läge i kroppen och så vidare. Alla träningspass är filmade så jag själv kan se skillnaden på vårt arbete. Vissa träningspass har jag ridit barbacka, men då har vi endast jobbat i skritt. Det jag märker på Louie är att detta jobb varit bra och nyttigt för honom. Han känns mycket mjukare och mer följsam i sin kropp. Han har även fått träningsvärk på ställen där han inte brukar . Jag anar att han fått använda vissa kroppsdelar lite mer än normalt. Traven som fungerat som måttstock har fått sig en rejäl skjuts i rätt riktning!! Så vi kommer att fortsätta att arbeta med dessa delar då vi tycker det gett så bra resultat. Det jag har lärt mig är att jag måste arbeta ännu mer med min sits i galoppen. Här måste jag ta hjälp för att "komma över" lite av min rädsla. Kanske dags för mig att lämna dagis också och börja på högstadiet tillsammans med min skolpojke!
 

Etiketter: träning reflektioner

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln