Med Hanna i Säter

Den 22-23 augusti hade vi årets näst sista träff med Hanna. Denna gång samlades hela gänget i Säter, vilket var fantastiskt skönt då vi kunde sitta ute och njuta av sommarvädret.
Första dagens teoripass bestod av att arbeta med "klockan". En aktiv övning där vi alla fick delta och öva på de olika arbetspositionerna vi använder när vi arbetar med våra hästar. Vi blev placerad på olika platser i en cirkel där varje människa representerade fram, bak, vridning fram åt vänster, vridning fram åt höger, höger och vänster sidled, drivande bak vänster och drivande bak höger. I mitten fanns hästen och "ryttaren" som skulle placera sin häst i de olika positionerna.  Jag representerade hästen och att fysiskt få känna hur lätt eller svårt det kan vara att som häst hitta rätt position var väldigt nyttigt. Samt hur lätt det är att signalerna från människa till häst ibland misstolkas - ofta på grund av att hästen (jag i detta fall) inte ville göra fel utan istället gick händelserna i förväg. Istället fick hästen stanna upp och tänka till lite för att då kunna göra rätt enligt ryttarens önskemål. Mycket nyttigt och intressant!

Hanna ser med sina skarpa ögon vilka övningar som varje ekipage behöver arbeta med för att komma vidare. Även om alla befinner sig på olika nivåer i sin utveckling fastnade jag för två viktiga pusselbitar. Den ena var att hjälpa hästen att hitta igen sin bakdel. Det är något som jag själv känner att jag och Louie ibland måste påminna oss om, speciellt eftersom han är byggd lite i framvikt.
Några av ekipagen hade lite liknande "problem" där hästen lätt hamnade på bogarna och i framvikt. Framförallt handlar det om att se och känna att bakbenen är igång och sedan hjälpa hästen att flytta sin tyngdpunkt bakåt. Genom att stanna, backa - bara skifta vikten bakåt , starta några steg men då byta riktning visade sig vara ett bra koncept. Att hela tiden förfina hjälpgivningen gjorde att det som i början var ett riktigt stopp bara blev en liten halvhalt. Från denna halvhalt till ett viktskift bakåt och sedan ett rejälv kliv åt sidan framåt några steg. På detta sätt hittades både ryggrörelse och bakben. En variant på samma tema blev sedan att följa det raka spåret, ta med framdelen innanför spåret, men låta bakdelen stanna kvar på spåret och sedan flytta tillbaka framdelen igen.

Min andra pusselbit som de flesta ekipagen fick arbeta med var att växla mellan öppna, sluta och förvänd, både på böjt spår och rakt fram. Att hitta flytet och även avslappning i detta arbete. Känna att hästen kan mjukna och bara följa sitsen till de olika positionerna. Just detta handlade vårt andra teoripass om. Även detta en aktiv övning där våra fötter representerade hästens ben, fotens främre del (tår och trampdyna) var hästens framhovar och hälen var hästens bakben. Sedan skulle vi med hjälp av höfter och överkropp placera oss i öppna, sluta, förvänd och tillbaka igen. Gående på en stor volt. Nästa utmaning var att lyckas minska och öka volten i samma arbete. Jag kände direkt hur jag måste fördela vikten på mina egna fötter för att inte tappa balansen och ramla framlänges.  Att få testa det vi ber våra hästar att utföra är så nyttigt och ger sådan förståelse för hur svårt och fysiskt påfrestande det faktiskt kan vara.

Tiden går fort då man har roligt i ett huj var helgen över. Två fullspäckade dagar då kunskapsbanken fick fyllas på ytterliggare. Mina kurskamrater och deras hästar har verkligen utvecklats jättemycket under tiden som denna utbildning pågått. Jag är imponerad! Fina hästar, glada och nöjda ryttarinnor, en soldyrkande ridfröken och en busig fjording som ordnade tårta till hela gänget när vi ses i december. Kan man begära mer av en helg?  

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln