Kära återseenden

Tiden går fort när man har roligt - och det var vi verkligen, jag och Louie.
Det har redan gått en månad sedan jag och Louie var på kurs med Birgitta och då var även bästa massören Anna här och hjälpte oss lite och förra veckan var det ÄNTLIGEN dags att träffa fantastiska Angelica och få lite avstämning i träningen.

Dessa tre tillhör skaran av Louies favoriter, så det var kära återseenden. Louie har på senare tid blivit väldigt noga med vilka han väljer att ta till sitt hjärta. Han vill bara umgås med människor där känslorna är ömsesidiga, övriga lämnar han därhän. Rätt klokt faktiskt om jag får säga det själv.

När Anna kommer är det alltid lika spännande. När vi tre träffas så brukar det nästan alltid dyka upp något helt oväntat och såklart blev det så även denna gång.
 Jag jobbar mycket med Louies kropp genom massage och stretching så jag har ofta en rätt bra koll på hur hans status är. Just denna gång var jag faktiskt lite osäker på hur Louies kropp mådde. Jag var faktiskt lite osäker på om jag skulle vara med på kursen för jag fick känslan av att han inte var riktigt okej. Vid sådana tillfällen är det helt underbart att få en kunnig och duktig "second opinion" från Anna. Nu visade det sig att det enda problemet som fanns hos Louie var grym träningsvärk! Vilket lätt ordnades med massage och sedan på med värmande linement. Dagen efter var musklerna mjuka och fina igen. 

Inför kursen med Birgitta så gjorde jag för första gången någonsin en plan över hur jag skulle förbereda oss båda på bästa sätt. Min önskan är att göra mitt bästa så att förutsättningarna för Louie är så bra de någonsin kan bli. Han är väldigt känslig och reagerar ofta på exempelvis underlag på ridbanan och andra detaljer. Jag bestämde mig till exempel för att se till att hålla mitt fokus på Louie och på vad vi ska göra tillsammans. Även om kursen hålls i vår hemmiljö så är ju vi deltagare på kursen precis som alla andra som kommer hitresande. Det är så lätt att jag blir en informationscentral för alla och visar vilken box deras häst ska stå i plus en massa praktiska saker. Då tappar jag så lätt mitt fokus. Jag hade även en plan för våra ridpass, vad jag ville att Birgitta skulle hjälpa oss med.

Det var exakt ett år sedan vi träffade Birgitta och jag känner ju själv att mycket har hänt sedan dess. Min plan var att få hjälp med att titta på alla skolorna samt galopparbetet, vilket Birgitta tyckte var bra för hon hade med sig lite nya övningar som vi kunde använda för just detta ändamål. Vårt första ridpass blev verkligen jättebra. Louie var helt med och fick mycket beröm. Det är så viktigt för honom att få känna att han är duktig. Birgitta tyckte det märktes att vi jobbat mycket med skolorna och att Louie blivit starkare och mer följsam i sin kropp av just det arbetet.
Till detta ridpass hade jag i min iver att göra saker så bra som möjligt valt att sätta boots även på bakhovarna, vilket var en ganska dålig idé. Louie hade fullt sjå att hålla reda på sina bakben, speciellt i galoppen. Klantigt av mig att inte ta av dem före ridpasset, men han gjorde sitt bästa ändå.

Till andra ridpasset körde vi bara med boots fram som vanligt och det blev som en helt annan grej. Planen för detta ridpass var att arbeta med galoppen och vi hann göra lite innan åska, blixtrar,dunder och spöregn kom farandes. Vi fick ta skydd och fortsätta inne i ladan, men där fokuserade vi istället på samling på grund av utrymmet. Louie gjorde dock klockrena skolgaloppsprång så jag kunde inte bli gladare. En fantastisk kurs och många nya övningar vi kunde ta tag i. Vi fick bland annat en övning där vi jobbar med alla skolor, galoppanslag och fokus på min sits. Utmanande för oss båda!

Att träffa Anna och Birgitta var precis vad Louie behövde. Efter kursen har han känts helt fantastisk. Vissa dagar så bara lyser det om honom, som glimmande guld. Inte blev det sämre av att Angelica kom och hade träning med oss förra veckan. Hon har en förmåga att plocka fram det där lilla extra som vi behöver och det är jag så tacksam över. Glädje, entusiasm och lite pekpinnar (utdelade med kärlek).

Vi fortsatte arbeta med skolorna, på raka spår och böjda spår. Den förvända öppnan och vanlig öppna var dagens viktiga nycklar. Där kunde Louie hitta rätt arbete och efter dessa övningar fick han en helt annan skritt där han kunde kliva på och bära sig på ett helt annat sätt. Där hittade vi lättare in i skolskritten och då tyckte Angelica att det var dags att börja leta lite tramp. Sagt och gjort!

Vi valde att lägga trampplatsen på ett ställe på ridbanan där vi inte rider så ofta så att just denna plats ska förknippas med övningen. Klokt val märker jag nu efteråt då Louie blir exalterad när vi går till just den platsen. Med mig på ryggen och Angelica på marken som hjälp och belönare testade vi några gånger att hitta en början mot högre samling. De första gångerna blev Louie lätt förvirrad. VAD vill ni att jag ska göra? Kul att han ställer frågan och även testar lite själv vad det kan vara vi vill. När han gjorde rätt kunde Angelica snabbt belöna honom med goda äppelbitar.  Denna vecka har jag själv fortsatt med att försöka samla honom och hitta tanken om tramp. Jag känner att vi behöver lite hjälp med någon på marken, men det har gått över förväntan och Louie tycker det är så kul. Han blir verkligen som en laddad powerköttbulle i guldförpackning!
 

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln