November

Jag övar på min position. Här ska jag befinna mig när vi arbetar vid hand. Jag övar på min position. Här ska jag befinna mig när vi arbetar vid hand.

November, grått,mörkt, hårt knaggel, is och ganska tråkigt.
Louie startade upp denna småtrista månad med att få ett litet sår precis under ögat vilket resulterade i veterinärbesök. Ingen skada på själva ögat men undre ögonlocket svällde upp så det blev medicinering i en vecka. På bara ett dygn var han bättre, nästan frisk tyckte han själv. Tur att han piggande till så pass fort!

Då jag vet att aktivitet och rörelse är så viktigt för honom blev det mycket promenader i skogen. Det gillar verkligen Louie.
Han tycker det är kul när vi är ute och går tillsammans vilket han visar med diverse bus och andra tilltag.

När han var så pass okej ( enligt mig)  att vi kunde börja träna lite lätt valde jag att starta med lite groundwork och även lägga till arbete vid hand. Skillnaden där emellan är att i GW arbetar man hästen i en position där ryttaren mestadels går baklänges samt med en tygel fästad i mittenringen på kapsonen. I arbetet vid hand går ryttaren bredvid och tyglarna sitter precis som om du skulle rida. 
Louie & jag har arbetet mycket vid hand tidigare så det kändes ganska hemtamt för mig att gå där bredvid - tills jag såg filmen på vår träning! Gör om - gör rätt!

Jag har alltid en förkärlek att hamna väldigt nära min häst - oavsett vad vi gör även så i detta fall. Plus att jag hamnade i en position väldigt långt fram, nästan vid Louies ögon och där upplever han mig som en stor, fet bromskloss. Tack Gode Gud för möjligheten att filma sin egen träning!! För det är ju ganska så intressant det här att när jag hamnar i rätt position då blir det ett flyt och Louie tassar runt i skolorna som om det vore det enklaste i hela världen. När JAG hamnar för långt fram då är det ett stökande och bökande och absolut ingenting fungerar. Intressant!

I samma veva som vi började träna igen kom då kylan och hagarna frös som en puckelpist. Förra året var detta en mardröm för Louie. Han vägrade röra sig ur fläcken utan stod på en och samma plats i hagen hela dagen. Då fick jag bygga en egen liten Louie-hage åt honom där marken var mjukare och platt. För att undvika samma resa detta år har jag i godan tid ordnat med flera olika alternativ i hagarna. Det ska alltid finnas en hage som är platt och fin dit man ska kunna flytta sin fyrfotade vän.
Nu har han själv visat att han klarar sig riktigt bra i knagglet plus att jag gjort en spånad stig som han kan gå på, från grinden, till vattnet och sedan till höburen. Så jag har inte behövt nyttja min reservhage än, men det känns så grymt skönt att veta att den finns där och när det blir kris då är det bara att öppna. 

Sedan har ju vädret verkligen varit, varierande om man så säger. En dag 10 plusgrader, nästa dag 10 minus. Dessa snabba skiftningar påverkar Louie ganska mycket. Hans mage har varit lite "ur form" och jag tror det beror på att han rör sig mindre då det är hårt och knaggligt och att han äter frostig gräs då det tinar fram under varma dagar.
Även byvägen har frusit till och är stenhård, så hård att broddarna inte alltid tar. Då törs jag inte rida för Louie är så känslig då det gäller fäste och underlag. Då är det tur med lilla ladan. Där har vi spenderat många dagar nu i mörka November. Vi har haft ett ganska bra upplägg då vi först tar en rask och mycket energisk promenad i skogen eller längs byvägen som uppvärmning sedan traskar vi in i ladan och kan fokusera på våra övningar. Jag tycker det går bättre och bättre för varje gång och Louie har verkligen blivit duktig på det stillastående arbetet som vi alltid börjar med. Det är väl mest jag som glömmer bort min nya position i min iver som får skämmas lite då träningen inte blir som vi tänkt oss.
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln