Guldpäls

Louie är nu helt återställd efter sin skada som han ådrog sig på midsommarafton. Vi fick mycket bra hjälp av en av länets distriktsveterinärer.  
Denna gång klarade sig ögat, men ögonlocket var skadat och hade börjat bli infekterat. Hur det hela uppkommit vet bara Louie, men antingen något skräp som fastnat och skaft eller någon slags infektion. Jag tror själv att hans allergi spelat in i det hela. Han hade rejält ont och valde att ha sitt öga helt stängt, men med hjälp av all träning inför svåra situationer med belöning så kunde han undersökas utan lugnande. Han stod helt stilla och lät oss spola, färga och greja med ögat. Vilken fantastisk kille han är. Jag är så stolt över honom!
Sedan känns det såklart extra bra för mig när han fick så mycket beröm av behandlande veterinär. Både för att han uppförde sig som den gentleman han är men även att hon aldrig sett en sådan fin och välmusklad häst i hans ålder. Det känns extra bra i mitt hjärta!

Jag har faktiskt varit lite orolig för Louie. Den veckan Louie var ensam innan Moe flyttade hem åt han väldigt dåligt. Utomhus i hagen åt han säkert bara ett eller två kilo hö och inne inte mer än fem. Det är alldeles för lite för en häst i hans storlek! Sedan när Moe kom hade han fullt sjå att bossa över sin lillebror och det tog också på krafterna. Så självklart har jag varit lite oroad över att han blivit lite tunnare. Det tar även på hans depåer att tappa vinterpäls och sätta ny sommarkostym. Nu märker jag dock att han lagt på sig några extra bra kilon igen. Tänk, det är nog första gången jag blir glad över att hästen har blivit lite rundare om magen! Nu känns han jättebra i hullet. Varken tjock eller smal utan helt perfekt!

Något annat som också är helt perfekt är hans päls. Aldrig under vår tid tillsammans har han fällt sin vinterpäls så tidigt. Hans sommarkostym är så blank och känns sådär härligt fet fastän han är nybadad och schamponerad. Vissa dagar står jag bara och känner på hans kropp, hans påls och muskulatur. Blundar och känner och sparar detta minne i min minnesbank. Det är helt fantastiskt hur mjuk och len han är. Även hans muskler känns så mjuka och slappa. Otroligt häftigt! Nu ser han verkligen ut som en ädel häst, inte som en mammut i björnpäls, men det har också sin charm.

Guldpälsen glimmar så vackert ute i hagen. Så ståtlig och vacker så jag nästan svimmar.

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln