Avrostning av ringrosten

Under sommaren har det inte blivit så mycket ridning för min del. Jag har istället lagt tid på att lära känna Moe, pyssla och mysa med Louie och arbetat dem båda vid hand.

Jag har även känt att dessa två gossar har behövt tid med varandra så för första gången på länge så har faktiskt Louie fått lite mer ledigt. Jag tror han har behövt det. Det har ju hänt så mycket det senaste halvåret och alla förändringar tar på krafterna.

Jag har inte heller varit riktigt säker på hur Louie faktiskt vill att vår framtid ska se ut. Ibland har han känts helt nöjd med att bara bli borstad, kliad och mumsa gräs - inget mer. Men han har tydligt talat om för mig att just nu är pensionärsliv inget han längtar efter. Han vill fortsätta vara aktiv, men att vi kanske får anpassa oss lite mer utifrån hans vilja och känsla för dagen. 

För några veckor sedan var både Anna & Angelica hos mig, en riktig energikick! Louie fick lite akuthjälp av Anna med en högerbog som låst sig och Angelica gav oss en kort lektion som JAG verkligen behövde!! Jag har under så många år jobbat med min egen sits och balans och utan att skryta så tycker jag nog att jag förbättrat mig ganska mycket, men efter en lång sommar utan ridning så kändes det som att jag tappat precis allt. Jag kände inte sittbenen, kunde inte låta min kropp följa med i hästarnas rörelser.  Så bra att Angelica tog mig i kragen och sa åt mig att nu får du allt skärpa till dig - fast med helt andra ord såklart hon är så diplomatisk, men jag hörde och kände andemeningen!
Så jag bestämde mig för att nu får det allt bli sitsträning för hela slanten! 

Att det är Louie som ska göra detta arbete med mig känns självklart. Vi känner varandra utan och innan och med honom känner jag mig trygg. Tillsammans med Louie vågar jag göra saker som jag inte törs göra med Moe, i allafall inte än. 

Under alla våra år tillsammans så har Louie inte tillåtit mig att sitta och belasta hans rygg. Jag har fått vara lite lätt i stigbyglarna hela tiden vilket varit helt rätt för honom, men väldigt svårt för mig. Tendensen är att jag hamnar i framåtläge och inte orkar sitta rakt upp. Det är inte heller så lätt att få en bra och följsam sits då jag inte haft någon kontakt med hans rygg, jag känner ju inte alltid vad som händer varken med honom eller med mig själv. Jag har även testat rida barbacka på Louie och det går hyfsat, men han är inte helt tillfreds med det så nu bestämde jag mig för att vi har sadel, men inga stigbyglar. Har jag inget att stå i så måste jag ju sitta på baken helt enkelt!

Våra första ridpass gjorde vi endast i skritt. Vi red på ridbanan,  på vägen i skogen, uppför och nedför all möjlig terräng. Jag upprepar ljudligt hela tiden mitt mantra, både för mig och för Louie så han är med på noterna. Bakbenen driver rörelsen framåt, känn hur bröstkorgen svingar till höger, till vänster, känn hur höfterna följer rörelsen, känn att ryggen är med, jag känner sittbenen och jag är bara ett paket som sitter på din rygg som följer med i dina rörelser.

På vårt andra eller tredje ridpass fick jag en sådan fantastisk känsla, jag kände sittbenen och jag kände att jag satt på dem, jag satt nästan i hästkroppen. Halleluja moment!! Den dagen provade vi även att göra några korta uppgångar till trav och med nogranna förberedelser så gick även det! Väl hemma vid stallet kunde jag knappt ta mig ur sadeln för jag satt så himla långt ner i Louies kropp. När vi kom in i stallet och jag plockade av sadeln ville Louie ha rejäl ryggmassage för jag tror det hände en väldans massa saker även i hans kropp. Så häftigt!

Vi har fortsatt med detta arbete jag och Louie. Vissa dagar tar vi mysturer i det vackra sensommarvädret och andra dagar har vi mer fokus på nyttiga ridövningar. Vi jobbar mycket med skolorna i skritt. Perfekt för Louie att väcka upp kroppens alla muskler och leder, att korta och länga, sträcka i rörelse. Även här märker jag en stor skillnad nu för han följer mitt säte och min kropp betydligt lättare och snabbare än tidigare. Han har blivit otroligt känslig för vikthjälperna, vem kunde tro det!?
Traven som är vår svåraste gångart ligger lite i malpåse. Louie behöver ofta traven för att komma igång i kroppen men framförallt för sin andning. Istället för att jag ska skumpa runt och störa honom uppe på ryggen så försöker vi ta lite trav vid hand innan jag sitter upp. Uppsuttet gör vi endast lite trav och då är fokus på kvalitet inte kvantitet. Då vi båda är ordentligt förberedda, jag med sitsen och Louie med energi så kan vi göra en till tre övergångar upp till trav. Vi kan förbereda oss ett helt varv för jag har bestämt mig för att inte starta traven om vi inte ligger rätt i våra kroppar. När vi lyckas så travar vi endast några få steg för att sedan bryta av till skritt igen. Precision och förberedelse.

Galoppen är en av Louies paradgrenar. Han har en jättefin galopp som är helt ljuvlig att få åka med i. Jag har dock varit lite feg och har inte tordats galoppera utan stigbyglar - fram till nu! Det gick jättebra och så lätt att sitta med i hans rörelser. Än så länge tar vi bara galopp på ridbanan. Jag måste bli varm i kläderna innan jag törs be om galopp när vi är ute i skogen, det går liksom lite fortare där. Men snart så ska vi nog fixa det också!

Etiketter: träning småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln