Like to get to know you well

Vädrets makter har tydligen svårt att bestämma sig för om vi ska ha vår eller vinter. Jag måste erkänna att jag blir så trött på detta växlande väder. Jag vill ha snö eller barmark inte detta velande fram och tillbaka.  Det går ju inte att göra någonting i träningsväg om man inte är modig eller dumdristig? Jag är ju personligen rätt feg och jag vill inte att mina hästar ska råka gå omkull så jag väljer det säkra och går med dem. Det blir många och långa promenader med killarna så de får i allafall röra på sig, men det byggs upp en väldans mycket energi i dessa hästkroppar.

Vissa dagar har jag longerat Moe ute i hagen där det är lite bättre underlag så han får blåsa ur sig lite energi. Det blir många hopp och skutt , värsta vilda western, men han är verkligen superduktig på att lyssna. När jag ber honom att stanna så gör han det utan vidare.

Louie är ju till naturen väldigt försiktig så han blir nästan lite kaxig när han tycker att han kan minsann göra hopp och skutt på blanka isen för det fäster så himla bra. Inte sådär jättebra tycker jag , men okej han har säkert koll. Moe är ju mer livlig och även om han har bra koll på sin kropp så länge han rör sig framåt så tappar han ibland kontrollen på bakdelen. Då är jag glad över att jag inte sitter på hans rygg och stör hans balans, där gör borddarna verkligen sitt jobb kan jag lova! Jag är otroligt tacksam över att båda gossarna har broddat på alla hovarna. Det gör mitt liv lite enklare och mindre oroande.

Jag pratade med vår tränare Birgitta för någon månad sedan och det var så himla skönt. Hon har stor erfarenhet av kallblod så jag fick många bra tips från henne. Känns såklart extra bra då hon känner mig så väl och hon vet hur jag fungerar. Nu har hon inte hunnit träffa Moe än, men jag har tagit med mig mycket från vårt samtal. Det viktigaste är att det tar tid och att det måste få ta tid. Det tycker jag känns skönt faktiskt.

Någon ridträning blir det alltså inte med denna isgata. Istället har jag och Moe lagt ner ganska mycket tid på att lära känna varandra bättre. Medvetet har jag valt att backa lite på träningen och istället valt att umgås med honom. Jag märker att Moe har mycket egen vilja och ibland vill han göra saker enligt eget tycke. Han har stort behov av att ha kontroll, men behöver en ram att förhålla sig till annars blir han lätt stressad och vet inte vad som förväntas. Det gäller för mig att vara lugn och tala om hur vi ska göra och vad vi ska göra. Vi sätter ett gemensamt språk och lite "code of conduct" - uppförandekod hur vi ska samverka ur ett etiskt och socialt sätt.

När vi är ute på promenader så blir det en slags träning ändå för vi övar på att gå långsamt , på att stanna, vänta, starta och att inte ha för bråttom. Jag ser ju på Moe att han blivit mycket starkare i sin kropp, även om det inte blivit mycket ridträning. Han har bättre kontrollpå kroppen och han kan faktiskt stå stilla, även om han fortfarande tycker det är ganska jobbigt så går det. Jag upplever också att han inte blir stressad lika lätt som förut.

 Vissa dagar kan jag känna att vi kanske inte kommit så långt i vår utbildning, men vi har ju tiden framför oss. Sedan känns det som att  det vi gör nu är att sätta grunderna och det är viktigt. Det kommer vi ha med oss resten av vår tid tillsammans så gör vi ett gediget jobb nu så kommer det att betala sig längre fram. Underbara framtid!

Etiketter: träning småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln