Motiverande träning

Tänk att det är så himla roligt att träna (och tränas av ) sina hästar.  Jag kan faktiskt inte tänka mig något roligare. Det är så utvecklande, inspirerande och lärorikt. Men också krävande och utmanande.

Varje dag när jag kommer står två gossar och väntar på att vi ska göra något kul. Ett inspirerande läge med andra ord.
Det glädjer mig mycket att ha två så arbetsvilliga gossar, även om jag ibland kan få en släng av dåligt samvete när jag inte hinner med att göra lika bra pass med båda killarna. Men jag tror att för dem spelar det mindre roll viktigast är att vi gör något. Jag försöker variera vår träning så att det ska kännas roligt och meningsfullt. Vissa dagar kan passen innehålla mer precision och andra dagar så kör vi helt på känsla. Då behöver inget vara "perfekt" utan saker får bli som de blir och det är gott nog.

Louie och jag har nu kommit igång med vår träning igen. Innan vi fick riktig vinter hade han en period då magen spökade rejält.  Även Moe var påverkad under samma tid, men han blev snabbare bättre så det var inte lätt att hitta orsak och verkan. Jag var riktigt oroad då Louie brukar ha plåtmage. Jag tror att obalansen i magen hängde ihop med vädrte, ena dagen 10 minusgrader, nästa dag 10 plusgrader. Men för att försäkra mig om att inget annat var fel så gjorde jag min vana trogen ett fullständigt detektivarbete och satte båda killarna på strikt diet - vilket inte var så populärt då även dagens höjdpunkt gröten drogs in. Plus att vi flyttade fram vår årliga hälsokontroll så även tänder och annat blev kontrollerade helt utan anmärkning. Under hela den tiden valde jag att inte rida och träna Louie så mycket. Även om han var pigg och glad som vanligt så kändes det inte rätt för mig att anstränga honom. Istället gick vi flera mil dagligen för jag upplevde att han blev bättre av att röra sig på sina villkor utan belastning. När det kom snö och vi fick ett mer stabilt väderläge så har besvären försvunnit. Men dagar då vädret skiftar snabbt så kan jag märka på honom att han reagerar dock inte som tidigare - stort tack för det!
Men inget ont som för något gott med sig. Under våra milslånga promenader har vi kunnat finslipa på många saker som vi nu kan använda i träningen. För en promenad för oss är en källa till att umgås, lösa världsliga problem och arbeta aktivt med kroppen. Jättekul då Husse som sällan är på plats i stallet fick gå en sväng med Louie och han utbrister, Men Sara när jag går sakta går ju han också sakta och när jag vill springa gör ju han också det. Inte alltid ett vanligt scenario om man är ute med Sir Louie, men träning och övning har fått Louie mycket lyhörd och följsam.

Mina träningspass med Louie handlar mycket om motivation. Jag måste vara kreativ och verkligen försöka göra saker och ting roliga så han känner sig motiverad. Det är en stor utmaning för mig. Jag har tagit hjälp av att belöna honom för hans ansträngningar. Det finns inget som är så motiverande i hans värld som att få en bit morot och bli överöst med beröm. För morot eller ännu bättre bananer då kan han göra precis allt man någonsin kan önska sig. 


Just nu fokuserar vi mycket på övergångar och höja hans muskeltonus. I min värld kallar jag det att vi jobbar med dragspelsövningar. Tanken är att hans kropp - liksom ett dragspel ska kunna längas ut och kortas ihop. Dessa övningar är något som vi jobbat med under alla år och Louie tycker det är svårt och stundtals jobbigt. Man måste ju ta i och arbeta med kroppen, vilket inte alltid varit så motiverande för honom. Men med rätt verktyg så går det bättre och blir lättare. I början valde jag att belöna honom för att han anstränger sig att exempelvis korta sitt steg. Nu när vi kommit lite längre på väg så måste han korta sitt steg och kunna ta ett eller två steg innan han belönas. Det blir som att utöka varje försök och därefter kommer hans belöning. Louie ger mig så många kvitton på att detta nötande vi gjort under så lång tid faktiskt ger resultat. Plus att hans motstånd blir mindre och mindre. Vissa dagar då han hamnar rätt i sin kropp och även människan inte stör honom då kan han utföra dessa övningar och det känns lätt. Oftast är det när vi är ute och rider på vägen eller har varit ute i skogen då kan han minsann trampa på i samlad skritt och även göra fina övergångar till trav och det känns som världens enklaste sak. Dessa stunder är magiska och häftiga - dyrgripar som vi sparar i vår minnesbank. Dock svårare att hitta dessa guldkorn på ridbanan. Den förknippar han fortfarande med något mer negativt även om det blivit stor skillnad även där.

Jag försöker ha med detta tänk oavsett om jag rider eller jobbar honom vid hand. Arbete vid hand har Louie haft väldigt svårt för, men det känns som det börjar lossna även där. Idag gjorde han ett jättefint pass där vi började introducera övergång från lite samlad skritt upp till trav. Han gjorde några riktigt fina försök och jag tycker såklart han är jätteduktig!

Även när vi är ute på våra promenader tar vi med oss övningen att kunna gå sakta, vila i steget fast med energi och sedan kunna ta längre steg och sträcka ut kroppen. Louie tycker just det är roligast när han får vara lös eller bara ha grimman på sig. Då kan han minsann galoppera bredvid mig när jag går, han gör sina konster med vacker tass och hela han sprudlar av glädje, stolthet och energi. Det han bjuder på i dessa stunder vill jag lära mig förvalta och förädla, kunna ta med mig den glädjen i ridningen och i arbetet vid hand. Jag vet att det kommer ställa krav på mig, men jag tror det kommer bli så himla bra.
Livet är verkligen som bäst när man vår vara med sin häst - eller i mitt fall med mina hästar. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln