Handarbete
Ett olyckligt och oturligt fall resulterade i frakturer på några transversalutskott i ländryggen och därmed ridförbud tills dess att frakturerna läkt ihop. Minst en månad utan ridning. Såklart tråkigt, men med tanke på hur jag och ryggen mår för närvarande så varken kan eller vill jag rida. Sammanfattar det hela med att "det känns" och nog om det.
Istället får jag göra mitt bästa och arbeta hästarna vid hand plus att jag har världens bästa Angelica som kommer och rider Moe när jag är konvalescent. Två gånger har hon varit hos oss och det går jättebra. Det är riktigt kul att stå på sidan och få se honom och hur snabbt han utvecklas. Jag är otroligt glad och tacksam för den hjälpen.
Förra veckan var jag på en minikurs då Katrin Wallberg var här och tränade med mina vänner. För mig blev det en energi boost. Inspirerande att se mina kompisar och deras hästar, vilken utveckling!! Jag imponeras verkligen av mina duktiga vänner och deras hästar. Wow!
Känner att jag fick fylla på energi, inspiration och nya lärdomar. En mycket engagerad instruktör som höjde ribban för flera av ekipagen med ett strålande resultat. Jättekul att få se.
Katrin höll ett mycket bra och lärorikt teoripass med fokus på tygelhjälper och skänkelhjälper. Ett sätt att lära in hjälperna för en unghäst eller föe en häst som är ny inom ridkonsten. Vilket passar perfekt nu när jag får arbeta hästarna vid hand. En stor eloge till Katrin som generöst delar med sig av sina erfarenheter, tipsar om bra övningaroch även talar om varför hon valt att arbeta sina hästar på just detta sätt. En jättebra dag även om det blev lite kallt emellanåt.
Stärkt av kursen har jag nu under våra träningspass haft fokus på just tygelhjälperna. Att lära hästen tygelhjälperna och kunna vara avslappnad i det. Inte spjärna emot eller dra ihop halsen eller dra in nosen. Att hitta känslan av att hästen ska vara avslappnad i balans och kunna rikta sin kraft rakt fram. Det här har vi övat på tidigare, men jag fick lite nya infallsvinklar och andra tips så det känns ändå nytt.
Med Louie som är mest skolad arbetar vi med att kunna öka och minska böjningen i sidan, flytta bogarna, flytta framdelen inåt eller utåt. Lösgörande arbete som passar honom väldigt bra. Jag är faktiskt förvånad och imponerad över att att han som alltid haft så svårt med att hitta böjning - speciellt till höger, nu kan runda sig så fint och behålla sin balans. Jag kan inte känna något motstånd hos honom utan en lätt känsla vilket jag tror beror på att han faktiskt placerar sin kropp korrekt. Han känns också så tillfreds med detta arbete. Louie kan ibland tycka det är så himla tråkigt när vi arbetar vid hand, men nu verkar han väldigt nöjd.
Vi smyger även in lite övergångar till trav och såklart Louies paradgren - vacker tass och galoppskutt! Han är så otroligt rolig och jag fullkomligt älskar hans påhitt och egna övningar. Plus den nöjda minen och glittret i hans ögon när han själv tycker att han är BÄST!
Eftersom min ork inte alltid är på topp så blir det lite kortare pass, men istället försöker vi öva varje dag och jag upplever att det ger ett bra resultat. Min förhoppning är att han ska fortsätta vara så mjuk och följsam i sin kropp när jag sedan får börja rida igen - då i hans nya gröna, sköna filtsadel. Jag längtar!
Även Moe får ta del av mina nya lärdomar. Jag försöker kombinera tygelhjälperna med det som Angelica tränat med honom från ryggen. Vi fokuserar på att kunna stanna i avslappning. Röstkommando ihop med tygelhjälp och belöning när han gör rätt. Sedan lite böjning och flytta framdelen. Även Moe har det svårast till höger men jag tycker att det börjar lossna mer och mer där. Korta och intensiva pass med repetitioner och mycket beröm vilket känns viktigt för honom.
Idag övade vi inne i ladan eftersom det blåste och min kropp inte orkade med att gå fram och tillbaka till ridbanan. Med Moe imponeras jag av hur snabbt han lär sig - lite för snabbt ibland. Han har sett hur Louie gör och vips så gör han likadant. Så nu har han gjort sitt första galoppsprång vid hand från skritt bara sådär. Älskade gosse. Även om det var stundtals läskigt i ladan då det blåste och slog i dörrarna kunde han hålla sitt fokus och gjorde ett riktigt fint träningspass. Idag satt böjningen helt okej i båda varven och vi kunde öka och minska voltens storlek genom att flytta framdelen. Lite trav blev det också och därifrån med röstkommando ner till halt. Riktigt bra! Men den störtsa behållningen för mig är att han trots störande omgivning lyckades behålla sitt fokus, kunde vara relativt lugn och känna tilltro till mig. Vi avslutade passet med att "bara vara" även om det stormade och dånade utanför.
Även Louie fick sitt träningspass i ladan. Mjuk och följsam i både groundwork och vid hand. Härlig energi hade han och skrittade på i ett friskt tempo utan att bli forcerad. Jättekul!
Han aviserade även att det är dags att filma ett träningspass så jag hinner med att se allt som händer. Vi får försöka ordna det under veckan.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Hanna » Handarbete: ”Spännande att få läsa om er resa på din blogg. Jag ser på dina senare inlägg vil..”
-
Aramis Svate » Stall Weda: ”Underbart! Å alltså!”
-
Dun Do Lena » This is our moment - my prefect moment with you: ”Underbart!”
-
Dun Do Lena » Varför gå över ån efter vatten?: ”Men ååå! Du och dina cliffhangers Sara! ”
-
Sofia » Dags att vända blad: ”Håller med till 100% - Undebara framtid! Vi är så glada att vi fått flytta in, f..”
Jag har varit med om en ridolycka och har liksom du frakturer på några transversalutskott i ländryggen. Kan du dela med dig av dina bästa tips att så snart som möjligt komma upp i sadeln igen? Vore otroligt snällt. Jag vägrar låta mig nedslås av läkarens diffusa tidslinje för ridförbud - vad kan jag göra för att bli stark och ridbar igen?
Den läkare jag fick träffa gav mig en månads ridförbud. Jag fick inga övningar som rehab eller liknande utan bara åk hem, vila, gör det du och kroppen orkar, inte heller något återbesök utan kroppen läker själv.
Under min konvalescens valde jag att gå mycket, göra lättare yogaövningar eftersom jag kände att ryggen blev så himla stel. Försökte stärka ryggmuskler och magmuskler då dessa två behöver hjälp av varandra.
Det tog längre tid än en månad innan jag kände att ryggen och kroppen kändes okej så att jag kunde sitta upp igen. I början valde jag att bara sitta upp, sitta en stund på ryggen och hoppa av. Eftersom jag tränar AR kunde jag jobba med att flytta vikt mellan hästens ben så det blev lite träning iallafall. När det kändes okej att sitta gjorde jag några korta pass i skritt och sedan därifrån utökat ridtiden.
I början red jag bara min trygga, läromästare Louie. Hans rörelsemönster passade fint för min rygg, det blev som massage för hela ländryggen.
Vad jag förstår så kan denna typ av skador ha lite olika prognos. En vän till mig halkade i trappen och nu ett halvår senare har läkningen inte påbörjats. Hon har gått på sjukgymnastik - vatten gympa, styrketräning etc men hon har fortfarande ont och då upptäcktes det att frakturerna inte läkt alls.
En annan hästkompis råkade värre ut då hon blev tvungen att operera och sätta in en platta för att fixera en disk i ryggen. Hon har precis börjat rida igen efter ett år - alltid med säkerhetsväst .
Så mitt råd är att kämpa på, ge inte upp. Lyssna på din kropp även om det är svårt. Be att få tips på lämplig sjukgymnastik för att stärka ryggen. För mig var det också tryggt att kunna börja ridningen på min älskade Louie. Trygg, välskolad, lugn, han gav mig självförtroende. Än idag kan jag känna en lätt oro då jag ska sitta upp på den hästen som var med vid olyckan. Så en del av skadan satte sig även i huvudet.
Lycka till!! Sara
7 juli 2021 10:47:59