Positivt att vara negativ

Förra veckan blev Louie plötsligt dålig. Han var sig lik när jag hämtade in gossarna från hagen, men när jag stod och borstade på Moe kände jag att något var tokigt. Jag är oändligt tacksam över att Louie är så tydlig med saker. Vi känner varandra väl så det behövs inte mycket för att jag ska förstå att något är fel. Min känsla var att han kanske hade lite jobbigt med magen. Snabbt fick jag byta häst och istället tog jag med mig Louie ut.

Vi gick längs vägen och han skrittade på i bra takt, men han var inte lika livlig som han brukar vara. Lite slö och trött. När vi kom tillbaka hem verkade han piggare. Han fick gå in i boxen och då hade magen vaknat till och efter en stund fick båda killarna lite mat. Då allt verkade fint släppte jag ut dem och gav dem hö. Jag gick tillbaka in i stallet och fixade boxrna inför natten och annat stallpyssel. När jag kom tillbaka till hagen för att fylla på vatten och fylla höburen visade Louie tydligt att han inte mådde bra. Ringde veterinär, som skulle komma så fort som möjligt. Eftersom hans symptom var så diffusa tyckte veterinären ändå att vi skulle klassa det som ett kolikanfall innan hon kunnat se och undersöka honom så 10 minuters rörelse sedan vila utan mat tills dess att hon kom. Jag lyckades få in Louie i stallet och väl inne låg han bara inne i boxen med sitt huvud i mitt knä och blundade. Innan veterinären kom hade jag lyckats få Louie att kliva upp, masserat hans mage, kollat tempen, kollat färgen på slemhinnorna i munnen, lyssnat på magen. Vi hann också gå ut en liten stund tillsammans med Moe och husse. 

När veterinären kom var Louie betydligt piggare. Men hon fattade direkt att jag var mer eller mindre skräckslagen så hon gjorde en grundlig undersökning av honom. Lyssnade på hans mage, hjärta, lungor, kollade tempen,  slemhinnor plus att vi fick gå ut och gå lite så hon såg honom i rörelse. Kände igenom hans kropp för att se om han reagerade någonstans. Jag fick berätta för henne att Louie ofta reagerar innan han känner efter på sina "jobbiga" ställen, så där måste man ibland kolla två gånger. Första gången kan reaktionen från Louie bara vara för att han vet att det möjligtvis kan vara obehagligt, då reagerar han innan han känt efter. Andra gången då har han redan känt efter så då är hans agerande mer korrekt. Ingen feber, bra mag och tarmljud, hjärtat och lungorna helt utan anmärkning, inga tecken på smärta, bra cirkulation och inte uttorkad. Då symptomen var så diffusa valde jag att ta blodprover för analysering. Virus, infektion och så vidare. Plus att vi även tog prov för den åldersrelaterade sjukdomen PPID. Louie har i mina ögon inte några sådana symptom, men då det forskas mycket om just denna sjukdom så berättade veterinären att bland annat ögonproblem kan komma från PPID och eftersom de enda inläggen som finns i Louies journal är ögonskador och ögoninfektion så tog vi prov även för det. Idag har vi fått de sista svaren på proverna och alla provsvar var negativa. Louie har också varit sitt vanliga busiga och påhittiga JAG. Vad som påverkade honom är svårt att veta, men jag tror att det kan ha varit något med magen. Just nu bryr jag mig inte ens om det. Jag är bara så himla glad och tacksam över att han är frisk och pigg. 

En annan som också är pigg är Moe. Jag hoppas kunna ta med honom till ridbanan och longera honom så han får släppa ut lite energi. Eftersom jag själv inte är helt frisk i ryggen än så är jag lite begränsad i vad jag kan göra med hästarna. Jag kan inte jogga eller springa utan måste gå och det är svårt att gå i rask takt. Även drag i sidled är ryggens värsta fiende så det krävs fokus från både hästarna och mig så jag inte gör mig illa. Med de senaste dagarnas blåst har jag valt att arbeta ganska mycket inne i ladan, men det viner och fladdrar även där som hästarna ibland tycker är lite läskigt. Men trots stormbyar har vi fortsatt nöta med våra övningar vid hand och jag är verkligen jättenöjd över resultatet! Moe har blivit så himla duktig på våra övningar. Han även kommit på att han kan trava bredvid mig och sedan göra halt och vänta in mig. Han är så rolig denna gosse. Jag hoppas vi kan fortsätta jobba vidare och lägga till lite nytt så vi har något att visa för Birgitta när hon kommer. Jag betvivlar att jag ska vara i sådan form att jag kan rida på vår lektion, så jag räknar med att vi kommer att arbeta vid hand. Det ska verkligen bli jättekul och jag hoppas att det finns tid så att även Louie får visa sina färdigheter. 

Etiketter: småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln