Something old, something new

Vy från vårt vackra Veda. Vy från vårt vackra Veda.

Just nu känns det som att tid är en bristvara i mitt liv. Vi är ju numera glada, lyckliga och upptagna gårdsägare till vårt alldeles egna paradis på jorden, vår vackra plats Veda. Det känns helt fantastiskt och magiskt och jag längtar som sjutton efter att få flytta dit. Längtar efter att få visa Louie och Moe gården, skogen, markerna, sjön. Men innan vi är på plats ska det byggas stall åt killarna och nytt hus till oss. Nu förbereder vi inför att de gamla husen ska tas ner. Huset ska tömmas, saker som ska sparas ska bäras undan, möten med stallbyggare, provgräva på åkern för att se hur marken ser ut, möten med hustillverkare, planera för sådd på ägorna, kontakta bonden för att kolla om han kan sköta de områdena vi inte kommer använda närmaste tiden. Jag åker fram och tillbaka mellan stall, hemma och gården. Ja, det är minst sagt fullt upp. Roligt men också lite uttröttande.

Denna vecka har varit extrem med inbokade möten varje dag. Jag har inte alls hunnit med att träna hästarna som jag önskar, men vi har gjort något varje dag. Det som är positivt är att det vi gjort har gått väldigt bra. Moe och jag har varit ute på lite längre promenader i byn och han har varit så himla duktig. Ett ridpass har vi också hunnit med och lite utveckling av våra övningar med mattan och target. Igår jobbade vi bara med klickerövningarna och då testade jag att löslongera honom i skritt och trava med hjälp av vår target. Det gick jättebra och hjälp vilken fin trav han har!! När han själv går in och samlar sig lite i traven får han en högrest hals och ser så kraftfull ut, han är bara superfin!
Louie och jag har varit ute på byn. Vi gör lite avskedsturné till platser där vi brukar vara, för vid denna tid nästa år då är vi hemma på Veda så vi gör små nedslag i vår närmiljö för att minnas och njuta. Igår när vi var ute och promenerade gick vi förbi ett garage. Utanför garaget låg två lastpallar och Louie han tog det direkt som något man ska kliva på så vips så var han halvvägs uppe på pallen. Alltså han är helt otrolig! Nyfiken och påhittig! Han har aldrig klivit upp på något förut då vi tränat och detta kom han på helt själv. Jag var dock lite orolig för hur hållbar pallen var så han fick massor av beröm och sedan bad jag honom snällt att kliva ner med framhovarna. Men den övningen ska jag ta med mig. Idag blev det ridning och det var bland det mest explosiva jag varit med om. Louie var supertaggad och lite vild så på hemvägen fick jag faktiskt hoppa av och gå sista biten. Älskade gosse.

Denna vecka har även årets höleverans kommit hem. Det är som vanligt vår superleverantör AGRIAX som bidrar med hästarnas mat. De är verkligen fantastiskt duktiga på att ta fram bra hästfoder. Jättebra värden på fodret och en kvalitet som är outstanding! Av fjolårets leverans har jag bara haft en enda dålig bal och det berodde på att det gått hål på plasten vid lossningen. Jag har ungefär nio balar kvar av fjolårshöt och de är lika fräscha och fina när man öppnar dem nu. Ett mycket gott betyg tycker jag.
Årets skörd har nästan lika värden som förra året. Lågt i energi och lågt protein, vilket passar bra för båda mina hästar,det enda som behöver tillsättas i foderstaten är selen och magnesium.

Nytt för iår är att jag för första gången valt att köpa första skörd. Jag brukar välja andra skörd då den ofta är magrare, men nu blev det en första skörd istället. Anledningen till det är att jag fick kontakt med en klok dam som har en slags "pensionärsresort" för hästar. Hon har ett ställe där äldre hästar får njuta av pensionärsliv tills den dagen då de väljer att lämna jorden. Då hon har och har haft många hästar som passerat 30 års strecket så fick jag många bra och goda råd från henne. Bland annat att en första skörd kan vara bättre då den har ett större näringsinnehåll.

Jag har redan börjat vänja in killarna på det nya hösilaget. De fullkomligt älskar det! Det har en ljuvlig lite kryddig doft, mycket bra textur så det blir bra tuggtid. Nu får de lite uppblandat i lunchmål och kvällsmål. Visst äter de både det gamla och nya, men jag ser vad de föredrar och vad de väljer att äta först. Jag är jättenöjd för det är alltid svårt att bestämma bara utifrån en foderanalys. Jag har aldrig blivit besviken so far, men både Louie och Moe - eller som jag brukar kalla dem Gourmanderna Carl-Jan & Steffo - är två mycket kräsna gossar och de äter inte vad som helst. Det hade ju varit mindre kul att stå med 9 ton hö som de vägrar äta.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln