Lastträning på nytt sätt

Jag har två helt fantastiska hästar som jag får dela mitt liv med. Jag har också två fantastiska hästar som båda råkat ut för lite mindre trevliga upplevelser gällande lastning och åka transport. 
När det blev klart att vi fick köpa vår gård ute på Veda började jag genast att fundera och oroa mig för hur sjutton ska jag få hästarna dit. Det är ju inte "nästgårds" utan de måste åka transport för att komma till vårt nya hem.

Louie har lastats och åkt två gånger sedan han lämnade ridskolan. Då fick vi öva i en månad dagligen för att överhuvudtaget få honom att klara av resan. Det var allt annat än lätt och enkelt. Louie brukar snällt kliva på, men när dörren stängs då får han klaustrofobi och blir orolig. Moe är mer resvan, man han är inte lika lätt att övertyga om att han ska kliva ombord. Det är mitt utgångsläge.  Ärligt talat så är jag mer oroad över hur det ska gå att genomföra en lastning av dessa två än exempelvis stallbygget! Men är har nu börjat bli var. För just nu är jag inte längre lika orolig för detta utan jag ser mer att det här kommer vi fixa. 

Jag snubblade nämligen över en artikel av Peggy Hogan som handlade om hur man kan förbereda sin häst inför lastning, med ett belöningsbaserat sätt. Genom daglig träning, där varje del bryts ner till mindre uppgifter som man under tid lär sin häst att förstå och då behöver man inte heller ha en hästtransport tillgänglig. Utan dessa övningar går att göra på ridbanan eller annan lämplig plats.

Med hjälp av artikeln som verkligen inspirerade mig och fick mig att tänka "utanför boxen" tillsammans med pepp och stöttning från Angelica så har arbetet nu påbörjats. 

Innan jag byggde upp min lastträningsbana inne i ladan funderade jag mycket över vad som varit svårt och besvärligt för hästarna. Louie som jag känner mest och även har övat lastträning med fast på ett annat sätt fick vara min ledsagare. Jag kom fram till att det som varit svårt är att våga/vilja följa med framåt och att vara instängd där väggarna är nära kroppen. När Louie reste fick jag lägga täcke på honom, trots att det var försommar för han fixade inte att väggarna nuddade hans kropp (päls). Dessa två saker har varit min utgångspunkt nu när vi börjar träna. 

Ladan känns som en bra plats att vara på. Hästarna vet att där brukar det vara roliga grejer, lek och nya spännande saker plus att hästarna kan vara lösa. Jag började med Louie. Vi startade vårt träningspass med att han bara fick följa sin target. Han är verkligen jätteduktig på att följa så det kändes som en bra start. Efter en liten paus ställde jag fram mattan och våra konor, konor på varsin sida om mattan ungefär lika långt som i en hästtransport. Sedan fick han följa sin target och gå in mellan konorna och stanna på mattan och stå kvar där. Första försöket tyckte Louie att det var lite trångt att gå in mellan konorna, lite tveksamhet och ska jag verkligen gå in mellan dem? Men efter några gånger var det inga problem alls. De sista gångerna gick han själv utan sin target utan han var mer på egen upptäcksfärd, i sin takt och det fick ta den tid han själv behövde. Sista gången stod jag en bit ifrån och när han stog fint där mellan konorna ropade jag på honom. Då hände något jag inte trott. Han valde att backa ut mellan konorna och sedan gå runt alla konor för att komma till mig. Jamen det är ju precis så man vill att det ska vara när man ska kliva ur transporten. Mega-Klick på det och en näve morötter!

Dags för Moe att testa. Här visste jag redan innan att jag skulle behöva göra lite anorlunda. Att få Moe att följa är inte lika lätt, här behöver jag vara mer kreativ vilket är något jag måste fundera och klura vidare på. Men vi började likadant med att följa target. Sedan bytte vi till mattan som verkligen blivit en favorit för honom. Då hade vi klarat av två saker, stå stilla och följa i rörelse. Efter en kort paus ställde jag upp konor och mattan precis som innan. Moe är ju mer påhittig än Louie plus att när vi började med apportering använde vi konen. Moe, den smarta killen, han gick direkt till konorna och plockade upp dem. Okej, rätt fast just nu tänkte jag att vi skulle använda dem på ett annat sätt. Här behövde jag vara tydligare för att han skulle förstå. Efter några försök då han antingen puttade omkull konorna eller plockade upp dem i munnen så hamnade vi på plats mellan konor och på mattan. Beröm och mycket belöning. 
För att vara första försöket var de jätteduktiga. Plus att jag kände att det fungerade precis som jag tänkt.

Idag fortsatte vi. Jag kände direkt att det vi jobbat med sist hade landat i allas hjärnor. Louie fick göra precis enligt samma upplägg som sist och det fungerade jättebra. Han är väldigt försiktig och går långsamt, steg för steg in mellan konorna. Möjligen lite tveksamhet kvar där men han gjorde samma fina backning ut mellan konorna och gick till mig vid inkallningen. Med Louie avslutade vi med en lite större svårighet. Jag ställde ut fler konor längs väggen och han skulle gå in mellan kon och vägg. Nää det där vet jag inte om jag vill. Okej tänkte jag, nu har jag gått för fort fram med honom. Så jag började plocka ihop konorna men då valde han själv att kliva in mellan första konen och väggen. Beröm, belöning och där valde jag att avsluta träningen med honom. Det kändes som ett stort steg och vi har inte bråttom. Att han sedan valde att gå igenom passagen för att komma till sin "after work" hink gör mig stolt och jätteglad.
Sedan var det Moes tur. Han visade direkt att han fattade att konen är inte putt eller apport. Jag ska gå mellan dem. Stolt som bara den marscherade han in mellan konorna och stannade på mattan. Duktigaste killen! Efter att vi övat med mattan, följa target och lite andra roliga saker som han kan bra repeterade vi att gå mellan konorna och stanna på mattan. Då det fungerade så bra valde jag att testa nästa svårighetsgrad att gå in mellan kon och vägg. Här blev det svårt att få honom att följa. Men jag tror det berodde på att vi hamnade lite tokigt för när vi bytte håll och hade gått en bit innan så gick det jättebra. Moe var hur cool som helst, in mellan kon och vägg och sedan stod han som ett ljus på mattan. Han är bara så himla duktig och han har verkligen börjat ta för sig mer, visa att han kan och törs. heja Moe!

Jag är imponerad och förvånad över att det gick så bra. Det trodde jag faktiskt inte men dessa två kan konsten att förvåna. Men det bästa är att jag under dessa två träningspass inte känt att hästarna varit rädda eller stressade. Det har heller inte varit något tvång. Båda hästarna har själva fått lösa uppgiften på sitt sätt i sin takt. 

Länk till artiklen: https://clickertraininghorses.wordpress.com/2017/12/15/the-wildfire-diaries-horse-training-lessons-learned-from-a-crisis/

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln