Tack Gårdtjärn!

Så kom den där dagen. Den dagen som jag drömt om, längtat efter och så många gånger tvivlat på att den aldrig någonsin skulle komma. Dagen då jag och hästarna lämnade den plats som varit deras hem under sådan lång tid. Dagen då det var dags att säga Tack och hej Gårdtjärn.

För mig och Sir Louie blev det 13 år och 146 dagar, för Moe 2 år och 73 dagar. Jag tror inte vi skulle ha stannat så länge om vi inte trivts så bra plus att jag för länge sedan lovade Louie att han inte skulle behöva flytta förrän den dagen då vi flyttar till vårt eget ställe. Känns verkligen bra att jag kunnat hålla det löftet till honom.

När man har bott på samma plats så länge som vi gjort så har vi såklart varit med om en hel del. Vi har träffat en massa härliga människor, fått flera goda vänner, lärt känna många underbara fyrfotingar, hästar, katter och hundar. Vi har haft framgångar och bakslag och upplevt både glädje och sorg.
Det finns mycket vi kommer att sakna nu när vi flyttar. Alla trevliga människor i byn, våra långa promenader i skog och mark, Öhléns goda maskrosor, ängen där jag och Louie brukar leka och busa, gammelvägen och vår favoritplats vid tjärnen.

När vi nu ska samanfatta den här tiden så dyker många härliga minnen upp. Stallkatten Skorpan som alltid valde att göra race över spångången när man krattat och gjort fint - en klassiker! Vigseln ute i hagen vid tallen och festen i ladan, alla kurser med Birgitta. Tiden då alla i stallet tränade Akademisk Ridkonst, då vi hade gemensamma träningar och verkligen kunde följa varandras utveckling på nära håll. Mysigt julfirande i stallet med gröt och skinkmacka tillsammans med hästarna.
När man av misstag öppnade fel grind ut till betet och Louie och Pälsen rymde ut i skogen, Peacan och Caspian var uppfostrade och gick genast tillbaka in i jordhagen, men Louie ville visa Pälsen vart det fanns jättegott gräs. Tiden då alla hästarna gick i samma flock, fullt stall till bara Louie och Stjärn Jo.
När Louie skulle hjälpa Peacan med att hitta galopp och han bara drog järnet över lägdan. När jag fick vara groom och uppleva mitt första travlopp med Nina och Equine Gel på Hagmyren. Ninas sopskola, vet inte om jag klarade det testet och fått godkänt. Första gången vi skulle sätta upp alla beteshagar. Jag stod som ett stort frågetecken och fattade ingenting gällande hagar och trådars betäckningar, det visade sig att min partner var lika ovetande som jag så det gick väl sådär, men vi hade kul och skrattar än idag åt det. Jobbiga och ledsamma avsked då vänner flyttat och några av Louies kamrater som vandrat vidare över regnbågsbron. 
Det finns hur många minnen som helst.

För mig har dessa år varit en bra skola och jag anser mig nu vara redo att sköta en egen gård med allt vad det innebär. När stallet drevs av gården fick jag möjligheten att ha en aktiv roll i det vardagliga arbetet vilket jag är otroligt tacksam över. Jag har lärt mig att planera och tänka ut smarta lösningar för att underlätta arbetet, ett tänk hur hagar ska se ut och användas på bästa sätt under hela året, allt i från inbetning till att hålla markerna rena från parasiter, göra självlåsande säkringar av hagtråd och mycket, mycket mer. Det gården inte lyckats lära mig är att sätta hagstolparna rakt, men nu har jag många hektar att öva på så jag ska nog bli en fena på det också till slut.

Så från mig, Sir Louie och Moe Kringsjå, Stort TACK Gårdtjärn för allt vi fått uppleva, allt vi fått vara med om, allt vi fått känna och allt vi fått vara en del av. Kram och på återseende!
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln